Gröna Hissen är komedin som uppges ha orsakat sådana skrattsalvor på bio en gång i tiden att man var tvungen att texta den svenska filmen. Folk hörde inte vad som sades på grund av allt skratt. Det är också pjäsen som det sägs att teatercheferna plockar fram när det går dåligt eftersom den alltid blir en hit. Skälet till att Eva Rydberg plockar upp den på Fredriksdal är dock inte dåliga tider. Eva spelade Gröna Hissen på Palladium i Malmö 1996 och hade så roligt att hon ville göra samma roll igen. Nu gör hon alltså åter hustrun vars man ständigt är ute på "sammanträden" med andra kvinnor. Det som skulle bli en middagsbjudning med två äkta par tar en helt annan vändning när hon och maken i det andra paret finner sig övergivna och bestämmer sig för att göra sina äkta hälfter svartsjuka genom att låtsas ha en romans. Serveringsvagnen med alla flaskorna gör att de blir mer lössläppta än de tänkt sig.

– Man blir själv berusad på något sätt när man spelar den här rollen, säger Eva Rydberg. Det är precis som när man skrattar mycket, man bara åker med.

Evas rollfigur är snäll och lite nedtryckt. Hon gör allt för sin man. Johan Ulvesons karaktär är en byråkrat, en petimäter som är försiktig och snäll. Men när drinkarna åker ner kommer andra sidor fram. Och det är roligt när folk blir runda om fötterna på scen.
– Ja, de flesta har ju en relation till alkohol. Det är både ångest och glädje, säger Johan Ulveson. Och det roliga – och skrämmande – här är också att de tappar kontrollen.

Under en kväll med Gröna Hissen får Eva Rydberg och Johan Ulveson hälla i sig stora mängder vätska.
– Ja, det är det värsta med rollen, säger Eva. Det blir mest färgat vatten. När vi spelade på Palladium drack jag äppeljuice. Det går man upp i vikt av i sådana mängder, märkte jag, så nu får det bli något annat.

Johan Ulveson har ett trick som kanske kan bli användbart.
– När vi spelade Revisorn för länge sedan i Stockholm tog jag en flaska, en hel 75:a, och hällde i mej rakt av varje kväll. Det var så att folk i publiken blev förskräckta.

Det är mycket man ska kunna som skådespelare?
– Det där är nog något man kan eller inte kan...
Johan Ulveson gick på Teaterhögskolan i Malmö och har turnerat i Skåne med flera produktioner, men det här är första gången han är med på en fast scen.
– Eva har frågat mig fyra gånger, säger hon själv. Nu blev det tillfälle att tacka ja, det passade rent tidsmässigt och det gick att få ihop det.

Det blir också första gången Johan Ulveson spelar utomhusteater. Gröna Hissen är ett lämpligt projekt för det, tycker han.
– Det är en rakt-på-rödbetan-pjäs. En komedi med psykologiska övertoner, som handlar om kärlek och svartsjuka och komplikationer.

Anders Albien regisserar på Fredriksdalsteatern för första gången och Jan Richter har putsat upp manuset en smula. Handlingen är förlagd till Helsingborg 1945.
– Avery Hopwood, som skrev originalet, hade känt igen sin pjäs, säger Jan Richter, men man måste ändå ändra en hel del för att kunna spela den i dag. Det finns så mycket referenser till saker som inte finns längre. Så jag har lagt till och strukit och man sväljer handlingen lite lättare i och med att vi placerat den på 40-talet.