Närkontakt med djuren ökar förståelsen

– Det är många vuxna som också velat...
Det närmast öronbedövande skriet från en blågul ara avbryter Anna Blinkowski mitt i meningen, och vi flyttar oss utom synhåll från de två färggranna fåglarna.
– De blir sådana när de ser mig.
Det vi just pratade om är djurparkens senaste idé: ta de framgångsrika djurparkslägren för barn, och paketera om för vuxna. Resultatet: djurparkssafari.
– Folk vill gärna följa med bakom kulisserna, så vi har satt ihop en dag med olika programpunkter från den utgångspunkten, säger Anna Blinkowski när vi tagit några steg bort från gårdsplanen där arorna sitter i ett naket träd, och stannat till utanför lemurernas hägn.

De sociala små halvaporna innanför hägnets staket kan vara en av programpunkterna på en annan aktivitet i samma anda: djurmöten.
– Då får man boka in en träff och följa med in i hägnet. Under kontrollerade former och en eller max två personer åt gången, säger Anna Blinkowski.
Hon tar med oss genom en liten grindsluss in till de sällskapliga lemurerna. De hoppar runt, runt och klänger på våra ryggar och armar. Anna Blinkowski ger dem portionsskurna bananbitar och för ett ögonblick, medan de girigt mumsar i sig, lugnar de ned sig något.

– En av våra främsta uppgifter som djurpark är att sprida kunskap om våra djur. Därför vill vi ge besökarna en annan typ av upplevelse. Något som väcker respekt och empati.
Det är svårt att inte känna den respekten och empatin när en luddig lemur stryker mot kinden innan den hoppar vidare och landar på fotograf Emil Malmborgs rygg.
Båda honorna har fått ungar för halvannan månad sedan – den ena tvillingar – och de bär sina barn runt mage och rygg. De är aningen mer avvaktande: resten klänger och flänger och sliter och drar lekfullt i kamerarem och reporterblock.

Lemuren är ett tacksamt djur för att visa på en poäng hos besökande barn – och vuxna. De finns vilt på ett ställe, Madagaskar, och när djurparksbesökaren väl har fattat tycke för dem och sedan blir varse om det största hotet mot populationen – människans exploatering av skogen – börjar empatins små kugghjul att snurra. Förståelse och respekt infinner sig, hoppas parken.
Vi har vandrat vidare. Sett krabbmakaker, rhesusmakaker, jakar, kameler och kungspyton. Anna Blinkowski har entusiastiskt och outtröttligt berättat – långt mer än vad som får plats i en artikel. Det är å andra sidan ett annat viktigt ben i parkens strategi: att vara tillgängliga för besökarnas frågor.

– Ofta får vi frågor om samma saker som står på skyltarna. Det märks att det är jätteuppskattat att vi tar oss tid att berätta. Det blir en annan upplevelse.
Plötsligt har drygt två timmar gått. Vi är tillbaka på gårdsplanen igen. Arorna skriker. Anna Blinkowski sticker i väg. Om bara en stund ska hon hålla i kryp-och-krälmys, för besökare som inte är rädda för ormar, spindlar och insekter som ser ut som lövhög. Även vuxna, förstås.