| Kultur & Nöje | Sport | Opinion | Personligt | Blogg | Webb-TV | Bostad | Lagfarter | Motor | Väder | RSS |
Finanspolitiska rådet har kommit att inta något av en särställning i svensk ekonomisk debatt. Det är tvärpolitiskt sammansatt. Dessutom leds det av kanske vår tids mest respekterade nationalekonom, Lars Calmfors, som gjort sig känd för sin omutliga integritet.
När Finanspolitiska rådet i går kom med sin nya rapport innehåller den både ris och ros till Alliansregeringen. Det som klart överväger är ändå berömmet för regeringens ekonomiska politik som hållit hårt i statsfinanserna och med konsekvens genomfört arbetslinjen.
Men det finns också några punkter där rådet är klart kritiskt. Det gäller en för liten satsning på arbetsmarknadsutbildning, genomförandet av förändringarna i sjukförsäkringen och genomförandet av jobbskatteavdraget utan tillräcklig hänsyn till de sämst ställda pensionärerna.
Den främsta bristen i Alliansens ekonomiska politik har varit den bristande beredskapen för att hantera en allvarlig lågkonjunktur. De flesta stora ekonomisk-politiska åtgärder har varit riktiga, men utformade för en uppåtgående konjunktur med tillväxt och ökad efterfrågan på arbetskraft. När väl krisen bröt ut hösten 2008 tog det onödigt lång tid att snabbt styra om mot andra åtgärder, främst inom det arbetsmarknadspolitiska området. Som helhet är det ändå en rätt försiktig kritik. Finanspolitiska rådet varnar för att krisen i världen långtifrån är över. Därför pekar rådet ut behov av ytterligare stimulanser och anger fortsatta stöd till kommunerna som den bästa lösningen. Att en sådan beredskap finns har också regeringen tidigare meddelat. Det viktiga är att ytterligare statsbidrag till kommunerna inte uppfattas som permanenta, utan utformas så att de endast ger tillfällig stimulans och inte leder till en utgiftsexpansion. Omvärlden ger oss många varnande exempel påvad som händer då.
Missa inte vår kompletta tv-guide!