Det var 1980 som två ungdomar i Malmö startade Page. Marina var 15, Eddie 18 år och synten var en nyhet som precis kommit ut på marknaden och blivit tillgänglig för allmänheten.
– Jag hade spelat klassiskt piano innan och Eddie hade ett trumset. På den tiden var det vanligt att man bildade band, många hade det som hobby. Vi kände att det var svårt att skriva låtar på trummor, så vi skapade Page, inspirerade av det helt nya soundet.

Duon blev ett stående inslag på Malmös scener.
– Vi spelade vansinnigt mycket i Malmö och var nästan husband på Stadt Hamburg. Vi spelade i Pildammsparken och Folkets park. På den tiden tog man cykeln runt till konserterna. Det är en lustfylld och rolig tid att se tillbaka på.

Syntmusiken stod dock inte så högt i kurs hos alla.
– Det lustiga är att i dag är den elektroniska musiken så mycket mer accepterad. Nu är det lite ballt. Då blev musiken lite häcklad och förlöjligad. Recensenterna använde uttryck som "lite blip-blip". När man tittar tillbaka är det inte så svårt att förstå. Det var ett skifte på gång, kritikerna var rocksnubbar och syntarna var enkla monofoniska. Ljudbilden bröt så mycket mot det som var gängse.

Page blev stilbildare och kultförklarade i initierade kretsar, släppte åtta album och en rad singlar. År 2000 avslutades sagan med en legendarisk konsert i Göteborg. Marina fortsatte spela i Vacuum och BWO. Eddie Bengtsson fortsatte med elektronisk pop i Sista Mannen på jorden och S.P.O.C.K.

När BWO med Alexander Bard och Martin Rolinski skulle ta en paus ville Marina inte släppa musiken, utan fortsätta att ha den parallellt med galleriverksamheten.

– Jag ringde Eddie och sa: "Ska vi inte göra Page?" Och han sa omedelbart ja. Han hade redan mycket låtmaterial, men det blev ändå nio helt nya låtar. Något bolag hade vi inte, musiken kom bara ut glädjen. Albumet är så långt ifrån en produkt man kan komma.
Page fick skivkontrakt och 26 maj kommer albumet Nu, med enkla texter som fokuserar på mänskliga relationer.
– Det känns kul att ta upp det här igen efter alla år, men vi vill inte vara nostalgiska och vi vill inte bli nischade som syntband. Vi gör elektronisk pop med enkla texter på svenska.

Electronicascenen i dag har en helt annan betydelse. Tiden har hunnit i fatt Page och Marina Schiptjenko tror att duon borde kunna bli en angelägenhet för en mycket större publik nu.

Blir det mycket spelningar framöver?
– Det får vi se. Rent generellt är det ett vågspel att ge ut en cd i dag. Det säger inte så mycket. Men vi hoppas att spelningarna kommer också och det vore roligt om vi till exempel blev spelade på P3.

De gamla fansen verkar i alla fall finnas kvar – och nya har kommit till. För två veckor sedan gjorde Page en premiärspelning i Göteborg. – Hälten av publiken var våra gamla fans, hälften ny publik. Våra gamla fans är kring 40 år, har barn och jobb. Men de är fortfarande präglade av att ha varit en del av den scenen. Har man varit en del av en subkultur blir man präglad av det för alltid.