Det rådde lite dagen därpå-stämning i Lundagård dagen efter tåget. Inte att undra på. Lördagens två timmar långa parad genom en stekhet innerstad tog på krafterna. Det gjorde också de efterföljande begivenheterna. Ändå var de flesta på benen på förmiddagen, redo för en ny tågresa genom stan.

– Vi saknar en av 30. Det är rätt bra, säger en av deltagarna i Finn fem felvagnen.#
Jan-Erik Kilänpää och Hampus Ohlsson i vagnen som parodierar vinterns tågförseningar var fortfarande på söndagsförmiddagen euforiska över lördagens parad.
– När vi kom ut till publiken undrade vi vad vi gett oss in på, säger Hampus Olsson, som sedan bara njöt av tillställningen.

Mannen bakom paraden, tågchefen Daniel Aglöv, var mer än nöjd efter första dagens folkfest.
– Det var väldigt stor glädje, och väldigt mycket folk.
I bland gick det lite fort för vagnarna i täten, men i stället för att skynda på de bakre ekipagen fick de i det främre ledet ta det lite lugnare.
– Det är bättre än att pusha på, tyckte Daniel Aglöv.

Ett par av deltagarna såg med bävan fram emot söndagståget. Solof Hägerstedt och Dan Olsson hade suttit på väldigt låga cyklar under hela paraden, som medlemmar i BFFB, Babies Forever, Forever Babies, en MC-klubb för småänglar.
– Blöjorna är inte så sköna att sitta på i tre timmar, säger Solof Hägerstedt.

När dessutom tåget för första gången körde medsols väntade en tuff utmaning.
– Jag våndas för backen från Clemenstorget upp mot Allhelgonakyrkan, säger han timmarna innan tågets avgång.

Under de målade tatueringarna han och Dan Olsson hade på armen syns nu vit hud omgärdad av solsvedd dito. En följd av lördagens fina väder. Nu bildar färgkombinationen samma mönster som de borttvättade tatueringarna.
– Det var inte meningen att de skulle bli permanenta, säger Dan Olsson.