En av den rödgröna oppositionens största stötestenar har varit och är utrikespolitiken. Vänsterpartiet är och har alltid varit Sveriges mest antiamerikanska riksdagsparti, medan Socialdemokraterna haft ett betydligt mer sansat förhållningssätt till såväl USA som försvarsalliansen Nato. Radikal utrikespolitik har lyst med sin frånvaro under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar.
Hur kommer det då att bli om vänsterpartierna vinner höstens val och både V och MP för första gången i historien tar plats i en regering? Till stora delar är den rödgröna utrikespolitiken höjd i dunkel, man har helt enkelt inte enats. Exempelvis vad gäller det svenska deltagandet i Afghanistan.
Men på en punkt är de skrämmande nog överens: att kräva amerikansk reträtt från militärbaser runt om i världen. Det innebär att en rödgrön regering kommer kräva att USA lämnar alla sina militärbaser utanför det egna landet.

Det innebär bland annat att USA ska dra tillbaka sin bas i Afghanistan, en bas som möjliggjorde att fyra svenska soldater kunde räddas den 11 november i fjor. Bort från Sydkorea där den amerikanska närvaron just nu kan vara det enda som hindrar att fullt krig inte bryter ut mellan Syd- och Nordkorea.
Militärexperter bedömer att följderna skulle bli instabilitet och kapprustning. Om Ostasien destabiliserades skulle det kunna få oanade konsekvenser, exempelvis för den globala ekonomin. Om de länder som USA har militärbaser i vill ha de amerikanska trupperna där, varför ska då de rödgröna sätta sig över deras vilja och kräva reträtt? Varför kräver de inte samma reträtt av exempelvis Ryssland?
Överenskommelsen innebär en rejäl kursändring för sossarna. Den nya linjen är radikal och vanvettig. Så som det blir då Lars Ohly dikterar villkoren.