"Kaninärendet".
Det är så det internt välkända fallet kallas bland Malmös poliser.
Det har lett till att två personer, utan avvaktan på arbetsrättslig prövning, fått ett halvt års karantän från arbete på fältet.
Bakgrunden är några händelser som inträffade under ett arbetspass hösten 2009.
De båda poliserna körde på kaninen i samband med en utryckning i Rosengård.
De var tvungna att köra över en cykelstig för att komma till en plats i närheten av Islamic center, där man fått veta att ett ungdomsgäng bråkade.
Efter utryckningen åkte man tillbaka och avlivade kaninen. En av poliserna, Larry, slog ett batongslag i nacken på djuret.

En kvinnlig polisstudent som var med under passet anmälde Nils och Larry.
Hon tyckte att de båda poliserna varit oförskämda mot trafikanter.
Kaninincidenten var ändå, skriver studenten, "det som skärrade mig mest".
Larry och Nils "jublade" när den träffades. Senare letade de efter fler kaniner på en gräsmatta.
Men, skriver hon vidare, det var ändå bra att de inte lät den lida mer.

Polisens internutredning skickade ärendet till åklagaren Monica Mimer, chefsåklagare vid Riksenheten för polismål.
Så här skriver hon i sitt beslut:
"Händelsen är att bedöma som försök till djurplågeri, vilket inte är kriminaliserat."
Och vidare:
"Agerandet kan inte heller bedömas som tjänstefel."
– Det var inga brottsliga gärningar, förtydligar Monica Mimer.
Att skälla på bilister som begått fel i trafiken är att betrakta som ringa tjänstefel, menar Monica Mimer.

Trots att poliserna inte begick något allvarligt fel, och trots att den arbetsrättsliga prövningen knappt inletts, har polis-mästare Ulf Sempert om-placerat dem.
Ansvarig för den arbetsrättsliga prövningen är Björn Unbeck, Skånepolisens chefsjurist.
Han fick ärendet presenterat för sig i onsdags.
Enligt honom sker inga omplaceringar utan hans medverkan.
– Jag och Ulf Sempert fattar sådana beslut tillsammans.
Men i det här fallet har Ulf Sempert handlat på egen hand.
Skånska Dagbladet har varit i kontakt med både Nils och Larry.
De vill inte träda fram med namn och bild, av rädsla för att deras karantän ska förlängas.
Båda två vill återgå till yttre tjänst, i stället för att syssla med utredningar – som de tvingas till.
I förhör försäkrar Larry, som utdelade slaget, att det för honom "är osmakligt och otänkbart att jaga vilt med en bil".
Så här säger Harald, en kollega:

– Ulf Sempert har försvarat omplacering inför oss. Han sa att han talat med facket och att han står för sitt beslut.
Polismannen sörjer att "två av stans tio mest erfarna poliser i yttre tjänst försvunnit".
Under ett möte med Ulf Sempert för drygt en och en halv vecka sedan vädrade poliser i yttre tjänst sitt missnöje med sin chef.
– Han grillades svettig. Vi känner oss svikna av ledningen, som numera stänger av poliser för minsta lilla.

En annan polis, Olof, ser bakgrunden till ledningens nolltolerans i värdefrågor som ett problem.
Han tror att "apajävlar"-incidenten har fått cheferna, med Ulf Sempert i spetsen, att överreagera.
– De tar den snabba vägen och stänger av och fördömer utan att veta vad som egentligen skett.
Han tycker att Ulf Sempert, åtminstone i "Kaninärendet" borde avvaktat utredningen.
– Det här med kaninerna var väl kanske inte så bra. Men han borde kunna vila på hanen lite och inte döma i förhand.
Han känner fler kollegor som placerats i "frysboxen" och oroas över trenden.
– Det finns tillfällen när jag borde ingripa men inte gör det. Jag är rädd att få det i nacken sen. Det finns inget stöd från ledningen.
Olof säger att rädslan för att göra fel alltid finns – medvetet eller omedvetet – i bakhuvudet.
– Det inverkar negativt för de vi jobbar för. Allmänheten.
Harald säger att ledningen drabbats av "apajävlar"-syndromet.
– Det kan räcka med en anklagelse om att ha sagt något rasistiskt för att stängas av. Därför mår kollegorna skitdåligt.