VÅRDNAD. Papporna har inte en chans i vårdnadsutredningar. Det menar barnrättsjuristen Lena Celander-Jörgensen. I vårdnadsmål som hon varit ombud i där Lunds Socialförvaltning ansvarat för utredningarna har visat på en socialtjänst som är undermålig och rent ut fruktansvärt inkompetent.
Ålder: 48 år
Bor. Råå utanför Helsingborg.
Arbete: Barnsrättsjurist, BRISmedarbetare. Driver Celanders Juridiska Byrå. SOS Juristerna.
Studier. Juridik vid Stockholms universitet. Skrev sin slutuppsats om Föräldraskap och vårdnadsansvar ur ett manligt genusperspektiv.
Målet var att bli barnrättsjurist.
Verksam: Företräder mammor och pappor i vårdnadstvister i hela landet.
Drivkraft: Att ändra den könsdiskriminerande lagstiftningen.
Viktigast: Barnens bästa. Föräldrarnas historik ska inte drabba barnet in i framtiden. Vi betraktar barnets framtid om det som varit innan.
– De har inte ens försökt upprätthålla bilden av att vara neutrala och utgå från barnperspektivet, säger Lena Celander Jörgensen
För vårdnadsutredningar handlar om att utreda möjligheterna att tillse barnets rätt till sina föräldrar, inte att partiskt stötta mammor vilket skett i de mål som Lena Celander-Jörgensen i Lunds kommun varit inblandad i.
Hon arbetar med att företräda både mammor och pappor i vårdnadstvister över hela landet.
- Mamman har stor fördel i utredningarna/tvisterna. Hon kastar anklagelser på pappan som måste ägna all kraft på att försvara sig och förklara att han är en bra pappa. Mamman behöver inte på samma tydliga sätt visa att hon håller måttet. Pappan hamnar i en omvänd bevisbörda, säger Lena Celander Jörgensen.
Föreningen Minpappa.nu i Lund har analyserat 804 domar från hela Skåne i vårdnadsmål 2007-2010. Resultatet visar att inte en enda pappa fick vårdnad om sitt barn i Lund. i Malmö fick 40 procent av papporna vårdnaden.
Av 46 avkunnade domar gällande Lunds stad fick i 26 fall mamman ensam vårdnad och 20 resulterade i gemensam vårdnad. Alla domar grundas på familjerättens beslut.
Lena Celander Jörgensen är inte förvånad. Hon tror inte att någon som arbetar med det här är förvånad.
– Vi vet att det ser ut så här. Det har debatterats och skrivits om dessa förhållanden under många år nu och ändå tycks ingen låtsas om det.
1977 införs gemensam vårdnad utanför äktenskapet. Det blir möjligt för sambos och skilda par att utöva vårdnad.
1998 förändras föräldrabalken så att gemensam vårdnad blir utgångspunkten i bedömningar av vårdnadsfrågan. En bieffekt av detta blir att en del olämpliga föräldrar får behålla vårdnaden om barnet.
2006 ändras föräldrabalken till att mer fokus ska ligga på barnet i vårdnadstvister. Samarbetssvårigheter förs upp som en större anledning att bryta den gemensamma vårdnaden och om ett barn misstänks fara illa ska domstolen i större utsträckning besluta utifrån dessa misstankar.
2007 dömer HD i ett fall till ensam vårdnad för mamman enbart grundat på föräldrarnas samarbetssvårigheter. Detta blir prejudicerande och därmed vägledande för andra liknande fall.
Lena Celander Jörgensen tror att anledningen till att pappor i så hög utsträckning förlorar vårdnadstvister till stor del ligger hos familjerätten, där de flesta som jobbar är kvinnor.
En stor majoritet inom socialtjänsten är kvinnor, som förstår kvinnor. Papporna diskrimineras för att utredarna har ett kvinnligt perspektiv.
– Naturligtvis påverkar det utfallet. De flesta utredningar är undermåliga på den punkten, säger hon.
För kvinnor som ska utreda vårdtvister är det svårt att behålla objektiviteten menar Lena Celander Jörgensen.
I synnerhet när man så sällan förhåller sig objektiv till parterna som utreds. Alltför sällan använder sig socialtjänsten av det dokument man har att följa om hur utredningar skall göras.
– Jag tror inte att socialtjänsten har tillräcklig kompetens, eller insikt i att män och kvinnor uttrycker sig på olika sätt. Kvinnor gråter och män förblir tysta. Kvinnor är bättre på att formulera sin berättelse än männen, men det gör den inte mer sann för det.
I flera kretsar finns en misstänksamhet mot att pappor nu börjat organisera sig för sin rätt att få vara pappor. Det ser hon som ett tecken på att många kvinnor inte är beredda att dela på föräldrarollen med mannen.
- Jag har blivit anklagad för att föra pappors talan. När det enda jag gör är att föra barnets talan. Barnets rätt till sin familj, rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, rätt till två ansvarstagande föräldrar.
Att tala ur ett barnperspektiv, om barnets behov av båda sina föräldrar uppfattas eller vill uppfattas som om att man för pappors talan.
– Ska vi kvinnor få ett bättre liv måste vi släppa bilden av den goda modern. Synen på mamman som den bästa föräldern är förlegad, säger Lena Celander Jörgensen
1998 kom en lag som gav föräldrarna gemensam vårdnad, även mot den ena partens vilja. Domstolarna kunde plötsligt gå emot mamman.
Efter påtryckningar backade lagstiftarna och sedan juli 2006 kan den ene föräldern få egen vårdnad om man hävdar samarbetssvårigheter eller exempelvis den ene känner sig hotad av den andre. Lagstiftaren gav verktyg till den förälder som vill ha bort den andra.
Kontentan är att de pappor som vill vara delaktiga även efter separationen nu allt som oftast anklagas.
- Lagstiftaren har i föräldrabalken en inbyggd diskriminering. Vilket innebär att kvinnor har ett försprång per automatik i sitt föräldraskap. De har föräldramakten om man så vill. Och den vill många inte släppa, menar Lena Celander Jörgensen
En man som är gift med mamman accepteras av lagstiftaren, ogifta pappor har inte rätt till ett fullvärdigt föräldraskap om inte mamman godkänner dem. – Det är som att säga att bara gifta kvinnor har rösträtt. Det betyder att när sedan tvist uppstår har man beroende på om man är pappa eller mamma olika utgångsläge som ger sämre eller bättre möjlighet att nå framgång i tvisten. De som drabbas är barnen. Deras rättigheter och behov hamnar i skymundan av vuxnas rättigheter och behov, säger lena celander Jörgensen
I regeringsformen står det att ingen får diskrimineras på grund av sitt kön, men i vårdnadstvister gäller inte det, menar Lena Celander Jörgensen.
1 kommentar
Massor med bra erbjudanden för dig som prenumererar.
Missa inte vår kompletta tv-guide!
An pappa som inte har fått ta sitt ansvar för mamman har det inte lätt att senare kunna ta det ansvar man kan kräva. Likväl som barn som aldrig har fått lära sig att tvätta, för mamman har alltid gjort det ska (inte låtit/lärt barnen ta hand om sig själva) plötsligt förväntas ta 100% ansvar. Bowlingmammor gör alla en björntjänst. Självklart finns det de pappor som inte vill samarbeta, men de är få, då många inte kan/orkar vara pappa på mammans villkor.
Mig behöver ni inte "övertyga", jag vet att det är så. Men det är ibland på andra sätt också. Pappor som vill ha gemensam vårdnad men som tro att de kan göra/komma och gå som de vill. Om en mamma då ansöker om enskild vårdnad så är inte det att inte verka för sitt barn. Ni har egen erfarenhet? och har träffat/hört pappor i liknande situation men det finns faktiskt samarbetsovilliga pappor också.
Det är lätt att kasta ur sig att någon är en "svikarfarsa" men många gånger så är det att pappan orkar inte kämpa för att få finnas för sina barn på mammans vilkor, för mamman gör det omöjligt. Så uttrycket "bättre fly än illa fäkta" kan väl förklara hur många pappor känner då de är fördömda av alla och då väljer att backa för barnens skull. Kanske inte alltid det klokaste,men jag har full förståelse för alla som tvingas göra det.
Jo det vet jag, precis som många kvinnor beklagar sig att män inte engagerar sig tillräckligt i barnen. Ibland är man relativt maktlös men man kan inte heller bara vara offer utan får också ta för sig sas.
Det borde inte vara så, men det är defakto så. Det är till och med så illa att även med gemensam vårdnad har många pappor praktiskt sett inte något att säga till om. Mammorna styr och ställer som dom behagar.
Jag har suttit på sammarbetssamtal och på ingen annanstans har jag blivit så hotad och förnedrad som av social tanterna!
Att utgå ifrån att pappan är den person som man kan angripa allra mest och kränka mest och dessutom anse att det finns minst behov av mest är endast en konsekvens av att man inte har förmåga att förstå hur fel detta är!
kvinnorna använder makten för sitt eget behov idag och frustrationen hos männen bara ökar och så även hos barnen.
Det är med berått mod misshandel!
Att söka enskild vårdnad betyder alltså inte per automatik att man inte vill samarbeta eller inte verkar för sitt barn, varför varje enskilt fall naturligtvis måste granskas var för sig. Om samarbetsovilliga föräldrar fick möjlighet att bete sig hur som helst utan att riskera vårdnaden skulle en del verkligen göra det, såväl mammor som pappor, vilket skulle drabba barnen.
Ordalydelse idag:
"Vid bedömningen av om vårdnaden skall vara gemensam eller
anförtros åt en av föräldrarna skall rätten fästa avseende
särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som
rör barnet."
Det man alltså skulle kunna göra är att lägga till "var och ens/individuella" mellan föräldrarnas och förmåga eller?
"Lagstiftaren gav verktyg till den förälder som vill ha bort den andra."
Detta tycker jag naturligtvis är helt fel. Men märk väl att det står "som vill ha bort.." Den fråga jag ställt många gånger är hur ska man isf ska formulera lagen så att de som inte vill ha bort den andra föräldern men som har att göra med någon som inte kan/vill samarbeta (tex inte följer/bryter avtal) eller som är hotfull ska kunna få enskild vårdnad.?
Min son fick lida under många år och ingen brydde sig för MAMMORNA hade makten missbrukade den för egen vinnings skull!!
Du har kommit till helt rätt mammarätt, hoppsan, menar familjerätt. Du har 100% chans att få DIN vilja igenom då du bor i Lund. Vad som är barnets bästa, eller vad pappan tycker har inget med din KAMP att göra, DU ska självklart ha ensam vårdnad om DITT barn samt att pappan ska betala underhåll. Han får liksom skylla sig själv när han gjorde dig med barn.
Att DITT barn råkar ha 50% av generna ifrån pappan är ju inget DU ska bli lidande för.
Tänk att det skall behöva växa upp så många barn med minimal kontakt med sina pappor för att man gör undermåliga utredningar och att det inte spelar någon roll vem som ser till så att sammarbetet sabboteras, mammor kan hävda boende och normalisering för att de varit närmast under första anknytnings processen och sedan stöttas detta av dåliga utredningar där man inte beordrar till obligatoriska utredande samtal kring Vilja, lämplighet och förmåga. Som kan ges till Tingsrätterna ist.
Är denna mamma då lämplig som vårdnadshavare när den faktiskt styr upp barnens känslor och omdömme kring sitt behov av pappan under sin uppväxt?
Jag utgår ifrån att även dett ventileras i Domstolen.
Lena Celander Jörgensen är en av de allra vettigaste advokater jag träffat på och det du tar upp här är precis det här rättsystemet handlar om.
Advokater som du behövs och jag hoppas fler får upp ögonen och tar in det du försöker förmedla.
Jag har haft förmånen att få sitta en stund med Lena över en kopp kaffe och det var mycket givande.
Jag gillar dig Lena :)