Detta är en utskriftsvänlig version av artikeln.
Respektlös konstgigant ur tiden
KONST. Louise Bourgeois, en av 1900-talets största konstnärer, är död. Hon blev 98 år. 2007 ställde hon ut på Wanås och så sent som i höstas visade hon nya verk i Stockholm.
- Det kom som en chock att hon gått bort, på sätt och vis var hon odödlig, säger gallerist Stefan Andersson, som ställt ut Bourgeois tre gånger, nu senast på Galleri Andersson/Sandström i Stockholm.
I måndags avled hon på ett sjukhus i New York. Louise Bourgeois fick sitt stora genombrott som konstnär först när hon var 71 och har sedan dess varit en viktig influens, framhåller Stefan Andersson.
1982 blev hon den första kvinnliga konstnär någonsin att tillägnas en stor retrospektiv utställning på Museum of Modern Art, Moma, i New York. Som 82-åring representerade hon ensam USA vid Venedigbiennalen.
Mest känd av hennes skulpturer är förmodligen "Maman", en gigantisk bronsspindel som i sin största version är nio meter hög. Madonnabildernas motsats men likafullt en hyllning till modern, Josephine.
- Hon var nätt och renlig, duktig. Hon byggde bra bon, har Louise Bourgeois själv förklarat i en intervjufilm.
"Maman" fanns 1997 med på en Bourgeois-utställning som visades på slottet Wanås i Östra Göinge kommun.
Mycket kropp
Innan hon lämnade Paris på 1930-talet bodde Louise Bourgeois i det hus som också hyste surrealisten André Brétons galleri. Flera av hennes tidigare verk handlar om kroppen och har, liksom surrealisternas, starkt sexuellt innehåll. "La fillette", den lilla flickan, kallade hon en erigerad manslem i latex. På Kulturhuset i Stockholm visades den hängandes i en ståltråd genom ollonet.
- För mig är fallosen ett föremål för ömhet. Den är sårbar och behöver skydd. Jag har levt med fyra män, min make och mina tre söner. Jag var beskyddaren, sade Louise Bourgeois själv en gång.
Väg till frihet
I många av sina verk utforskade hon barndomens upplevelser av skam och utsatthet. Hennes celler, stora burar som kan föreställa exempelvis skamvrån, handlar ofta om rädsla och barnets bräcklighet.
Under senare år hämtade hon även det fysiska arbetsmaterialet från sitt eget liv. På sin avlidne makes näsdukar gjorde hon tryck. Även de verk som visades på galleri Andersson/Sandström i höstas var tryck på hemmets textilier.