Därför är det bra att han kommer ut med en bok då och då, så att även de som inte läser kvällstidningar och sportsidor kan få upptäcka hans storhet.
För Erik Nivas journalistik är definitivt inte bara sportjournalistik. Visst är det hans brinnande fotbollsintresse som gör texterna så bra, och givetvis skriver han för en fotbollsintresserad publik. Men Niva är en så skicklig historieberättare och porträttör att vem som helst har stor behållning av hans reportage. Är man dessutom fotbollsfantast är det maximal utdelning.

Erik Niva har rest till 170 städer i 40 länder och intervjuat fotbollsspelare. Han har suttit ner med fotbollens allra största, möten som många skulle gå genom eld för och som kräver stor planering och rätt kontakter för att kunna bokas. Ändå är det oftast inte just de exklusiva intervjuerna som gör Nivas porträtt så läsvärda, utan de fakta om sina intervjuobjekt som han snokar upp från barndomskompisar, tidiga tränare, familjemedlemmar och andra. "Liven längs linjen" är egentligen inte en intervjubok, utan 97 fängslande, initierade och ytterst välskrivna noveller, 97 spännande människoöden med fotbollen som röd tråd.

Om Niva i sin hyllade och uppburna debutbok, "Den nya världsfotbollen" från 2008, tog ett strukturellt grepp på fotbollen och dess politiska och ekonomiska verkningar på världssamhället, står den här gången individen i centrum – Messi, Zlatan, Kaká, Mourinho, Guardiola, Cristiano Ronaldo, Beckham, Klinsmann, med flera. På sitt karakteristiskt lågmälda manér mejslar Niva ut porträtten och lyfter fram personerna. Påläst och med precis rätt tajming ställer han sina frågor, och får fram just det han – och läsaren – vill ha.

Liven längs linjen är inte bara en bok om de mest framgångsrika spelarna och tränarna eller lovande talanger på väg upp. Här berättas också om spelare vars karriärer kanske inte tog den riktning som de hade väntat sig. Som Lars Elstrup, danske EM-hjälten från 1992 som bara året efter sina avgörande mästerskapsmål sålde alla sina ägodelar och flyttade in hos en religiös sekt. Samt greps av polis när han blottade sig på en gågata i Köpenhamn.

Och de udda livsödena, som Cristiano Lucarellis. Han avstod från fem miljoner kronor för att få spela för sin gamla moderklubb och startade dessutom en egen dagstidning för att förbättra samhällsklimatet i hemstaden. Efter att ha gjort mer än 100 mål på fyra säsonger kunde han välja och vraka bland storklubbarna, men valde i stället att flytta till totalt oglamourösa Sjaktar Donetsk i Ukraina – för att han ville "lära sig något nytt om världen".
Varför är myten om Éric Cantona så mycket större än honom själv? Vad händer med varumärket David Beckham när karriären tar slut? Varför avböjde Ashley Cole en månadslön på tre miljoner från barndomsklubben Arsenal och gick över till värsta konkurrenten Chelsea i vrede? Det är ytterligare några frågor som får belysning i boken.

Slutligen: Den här boken är inte bara den bästa jag har läst i år, det är också den allra snyggaste jag har sett på mycket länge. Dess sammetsvadderade och oerhört taktila utsida samt kapitlens stilrena formgivning och typsnitt, höjer bara läsupplevelsen ytterligare.

Boken är över 500 sidor tjock, men avsnitten är korta, och du kommer garanterat att hinna med ett par, tre porträtt i varje halvtidspaus under fotbolls-VM.