De tycker att kritiken som riktats mot familjerättens påstådda könsdiskriminering av män är fel.
– Detta är ingen genusfråga, som vissa vill få det till. Pappaorganisationerna arbetar för sin egen sak. Vi gör grundliga utredningar, enligt Socialstyrelsens rekommendationer. Vårt mål är att förmå föräldrarna att börja samarbeta, och det lyckas vi med i flertalet fall. Men i vissa lägen går inte det och då måste vi ta ställning till vem av föräldrarna som är bäst lämpad att få vårdnad om barnet, säger Staffan Persson.
Varför får betydligt fler kvinnor än män vårdnaden om barnet?
– Det finns en uppfattning bland de flesta att ju mindre barnet är har mamman ett försprång i förhållande till pappan. Mamman har fortfarande många gånger större ansvar för barnen. När vi är tvungna att välja ser vi vem som barnet har störst anknytning till. Det är många bedömningar som vägs in innan vi lämnar vårt förslag till tingsrätten, förklarar Ewa Hall.

Det är inte ovanligt att pappan lämnar familjen i en separation. I det läget ligger han under i halvlek i vårdnadsutredningen.
– Det värderas av oss och tingsrätten i utredningen. Det är nästan alltid svårt att lämna förslag till beslut. Det är faktiskt en vånda, förklarar Staffan Persson.
Inte enda enda pappa i Lund tilldömdes vårdnaden 2007-2010 i Lunds tingsrätt, som grundar sina beslut på familjerättens förslag. Varför?
– Våra siffror stämmer inte med de som föreningen Minpappa.nu kommit fram till i sin utredning. I de utredningar som avslutades 2009 föreslog familjerätten att 50 procent skulle tilldelas ensam vårdnad till kvinnorna, 25 procent fick gemensam vårdnad och 25 procent ensam vårdnad till männen.
- Vi lämnar förslag till andra tingsrätter än Lund också, säger Staffan Persson.
Innan lagen ändrades 2006 var det gemensam vårdnad som gällde i alla lägen. Missgynnas pappor i dag?
– Det är lättare att känna sig marginaliserad som förälder med den nya lagen. Om färre pappor får vårdnaden i dag vet jag inte. Däremot tar lagen tydligare ställning för barnet nu, vilket är syftet, säger Ewa Hall.

I vårdnadstvister händer det att kvinnor och män kastar anklagelser mot varandra för att misskreditera motparten. Grovt våld och sexuellt våld står männen ensidigt för, vilket är mycket ovanligt. Det leder till att man förlorar vårdnaden.
Det vanligaste är att män och kvinnor försöker sabotera för varandra. Psykiskt våld är svårt att bevisa.
– När det kommer upp sådana anklagelser måste vi ta upp det med föräldrarna. Vi pratar också med barnet och i vissa lägen tar vi referenser från andra personer som har koppling till familjen på olika sätt. Far barnet illa så anmäler vi det. Det är viktig information till tingsrätten. Vanligast är att man är generös i bedömningen, förklarar Ewa Hall.

Barnrättsjuristen Lena Celander Jörgensen beskriver socialförvaltningen i Lund som fruktansvärt inkompetent i de tvister hon varit ombud i och att man inte ens försökt av att vara neutrala och utgå från barnperspektivet. Papporna missgynnas på grund av att kvinnor som utreder vårdnadstvister har svårt att behålla objektiviteten.
Kvinnor ställer sig på kvinnors sida.
– Lena Celander Jörgensen är jurist, inte advokat och företräder en part i tvister. Jag delar inte hennes uppfattning att kvinnor favoriserar kvinnor. Vi är fem kvinnor och två män på familjerätten i Lund. Det är naivt att tro att kvinnor favoriserar kvinnor, menar Ewa Hall.