Som Alliansensympatisör är det lätt att hänga läpp i dag.
Statistiska Centralbyråns stora opinionsundersökning, med ett större underlag än andra valbarometrar, offentliggjordes i dag.
De rödgröna har ett tydligt övertag, med 50.4 procent mot Alliansens 44.2 procent. Skillnaden är statistiskt säkerställd. Just den här undersökningen anses som extra viktig eftersom siffrorna ända sedan 1973 stämt med det faktiska valresultatet.
Men det är för tidigt att börja hänga läpp, allt är inte lika enkelt som det verkar.
1: Dessa siffror samlades huvudsakligen in innan opinionen förändrades och före konsekvenserna av Greklandskrisen blev uppenbara för väljarna. Det innebär att många av dessa potentiella väljare intervjuades innan opinionen svängde till förmån för de borgerliga.
Om man hade väntat en månad är det om inte troligt, så i alla fall möjligt att resultatet hade varit jämnt.
2: Väljarna är mer och mer rörliga för varje valomgång. Fler och fler säger sig vara osäkra på vad de ska rösta på och rörligheten mellan blocken ökar. En vänsterväljare i ett val kan vara en högerväljare i nästa, på ett sätt som var ovanligt under tiden för socialdemokratiska enpartiregeringar.
Flera statsvetare förutspår att det i framtiden kan komma att bli nästan meningslöst att försöka bedöma valresultatet så här långt i förväg.
3: Enligt bland annat Ulf Bjereld, socialdemokrat och professor i statsvetenskap och professor Sören Holmberg vid Göteborgs universitet, så har opinionsinstituten börjat få problem med sitt urval eftersom allt fler har gett upp fast telefoner till förmån för mobil, vilket gör att ordentlig variation på urvalet inte kan säkerställas. Resultaten har varit varierande under den här valrörelsen på ett sätt som framkallar misstänksamhet.
Men det ska inte stickas under stol med att det finns anledning för Alliansenpartierna att vara bekymrade, möjligtvis med undantag för Moderaterna, som håller positionerna som omväxlande största och näst största parti i alla undersökningar.
Annat är det för småpartierna. Ett av problemen är förstagångsväljarna, där så få tänker rösta på Kristdemokraterna och Centerpartiet att dessa skulle kunna avveckla sin verksamhet på grund av bristande intresse om väljarkåren bestod enbart av förstagångsväljare.
Att unga ofta väljer ett tydligt höger/vänsteralternativ är ingen hemlighet, men det går till exempel till och med något bättre för Folkpartiet bland förstagångsväljare än bland övriga grupper om man ser till SCBs statistik, vilket gör att den teorin inte räcker.
Den bistra sanningen är att varken Centern eller Kristdemokraternas politik tilltalar unga, eller att dessa partier inte har tillräckligt tydlig profil för att unga ska veta vad de står för och dessa partier måste ta reda på vilket.
För de borgerliga finns risken att den här undersökningen sänker arbetsmoralen i en hitintills stillsam valrörelse, som av nödvändighet kommer att tappa ännu något i sin rörelse framåt på grund av detta. Svaret är såklart inte att hänga läpp, utan att vägra acceptera ett negativt valresultat innan det visas svart på vitt under valnatten. Någon gång ska bli den första gång som SCB har fel. Låt oss göra det till valet 2010.
Visst finns det anledning för de rödgröna att fira i dag: detta fungerar säkert som en välbehövlig vitamininjektion. Men det är för tidigt att ta ut valsegern i förskott.
@Byli.8.init:Martina Jarminder