I verkligheten är det ännu värre.

Det skarpa ljudet låter som en lastbilstuta — och kommer man för nära finns det en uppenbar risk för hörselskador.

Protesterna mot oljudet har ökat stadigt sedan turneringen sparkade i gång. Främst bland spelare och ledare.
- Det går inte att kommunicera över huvud taget, sade Roland Andersson efter Nigerias VM-premiär mot Argentina. Lionel Messi höll med.
- Det var omöjligt... man kände sig som döv.

Frankrikes Yoann Gourcuff var heligt förbannad av ett annat skäl. Han väcktes klockan sex på morgonen av vuvuzelor och kunde inte somna om inför matchen mot Uruguay.

Även tv-bolagen ifrågasätter tutorna och menar att de förstör sändningarna. Daany Jordaan, ordförande i den lokala organisationskommittén, sade i söndags att Fifa inte nonchalerar det ökade missnöjet med tutorna.

Men ett förbud? Nix.

Fifabossen Sepp Blatter — han som bestämmer — står fast vid att tutorna är en afrikansk tradition som man får acceptera och på måndagen kom beskedet att det inte är aktuellt att slå på rött ljus för tutandet inne på arenorna.

Det där med tradition stämmer emellertid inte riktigt. Om man ska tro Jordaan.
- Jag föredrar sången. Under hela vår historia har vår förmåga att sjunga varit inspirerande och skapat känslor. Under kampen (mot apartheid) blåste vi inte i något. Vi sjöng, säger Jordaan.

Den mest spridda vuvuzelan, en enkel och billig (100 kronor) knappt meterlång tuta i plast har inte många år på nacken.

Den utvecklades av en herre som heter Neil van Schalkwyk för sju år sedan. Försäljningen har ökat från 500 exemplar per månad till 50 000 och blivit en industri som omsätter runt 50 miljoner kronor om året. Hur mycket van Schalwyk tjänat på kuppen vill han inte uppge.
- Men att de skulle bli så populära har överträffat mina vildaste förhoppningar, säger han.

Jovars.

Tillverkarna av öronproppar och hörapparater gnuggar säkert också händerna.