I går var det samma Centerparti som i regeringsställning såg till att luckra upp de hårda låsningarna så att energipolitiken kommer att präglas mindre av nejsägande och mer av framtidssatsningar på förnyelsebara energikällor.

Kärnkraftsfrågan har en större politisk laddning än andra frågor. Det beror i grunden på att kärnkraft innebär risker av en helt annan dimension än några andra energikällor. Även den gigantiska oljekatastrofen i Mexicanska golfen ter sig hanterlig jämfört med ett kärnkraftshaveri i någon tätbefolkad del av världen. Därför måste all kärnkraft på sikt fasas ut ur energisystemet.

Centern har ett trovärdighetsproblem med att gå från det tidigare nejsägandet till en annan hållning, som i sak är mer konstruktiv och i grunden smart, men som uppfattas som att partiet viker sig för kärnkraftshökarna. Men i denna fråga som i de flesta andra gäller att den når längre som är beredd att kompromissa än den som enbart säger nej och står utan trovärdiga alternativ.

Alliansregeringens uppgörelse innebär att det blir tillåtet att bygga nya kärnkraftverk. Men samtidigt dras de ekonomiska tumskruvarna åt för den som vill bygga nya reaktorer genom att det blir stopp för statliga subventioner och krav på bättre försäkringsskydd.

Det kommer inte att finnas några investerare i sinnevärlden som är beredd kasta bort pengar på nya kärnkraftverk i Sverige. Så kärnkraften kommer bara att bli en parentes.

Det Centern har vunnit är viktigast, en tydlig och kraftfull satsning på de alternativa energikällorna. Sol, vind, vatten, biobränslen och energihushållning kommer att bli lösningen på Sveriges framtida energibehov. Historien kommer att visa att Centern får rätt, men frågan är om väljarna låter sig övertygas.