SOMMARSERIE. Få platser är så självklart förknippade med en författare som småländska Vimmerby med Astrid Lindgren. Själv kom jag dit för första gången 1987 för att hälsa på mina blivande svärföräldrar. Fast egentligen hade jag ju varit i staden och trakten runt om många, många gånger – i Astrid Lindgrens böcker.
Resmål i litteraturen
Del 2: Vimmerby
Astrid Lindgren, som föddes 1907, växte upp på gården Näs i Vimmerby. Och även om hon som gravid 18-åring flyttade till Stockholm så är barndomen och Vimmerby-trakten nästan alltid närvarande i hennes böcker.
Astrid Lindgren debuterade med ungdomsboken Britt-Marie lättar sitt hjärta 1944 men det var först när Pippi Långstrump flyttade in i Villa Villekulla med häst, apa och kappsäck full med gullpengar 1945 som det stora genombrottet kom. Och förebilden till Pippis gula kråkslott fanns självklart på Näs.
Året efter Pippi var det dags för första Bullerbyboken – en idyllisk barndomsskildring där Astrid Lindgren hämtade mycket inspiration från sin Vimmerbybarndom. Själva Bullerbyn finns i Sevedstorp 1,5 kilometer utanför Vimmerby. Här växte Astrid Lindgrens pappa Samuel August upp.
1946 kom också Astrid Lindgrens första bok om mästerdetektiven Kalle Blomkvist. Och, även om den lilla staden där konstapel Björk patrullerar och Kalle och hans vänner krigar om Stormumriken och jagar bovar heter Lillköping råder det ingen tvekan om att det handlar om Vimmerby.
Mest förknippad med Småland och Vimmerby är ändå Emil i Lönneberga. I den första bokens första kapitel beskrivs den linhåriga illbattingen "en liten vild och envis unge", hela hans familj och vartenda djur som bor på "gården Katthult i Lönneberga by i Småland". Katthult finns inte på riktigt men 2,5 kilometer nordväst om Vimmerby ligger Gibberyd där regissören Olle Hellbom hittade den perfekta miljön när han gjorde film av Emil.
Mina blivande svärföräldrars vit-bruna 60-tals villa var inte som tagen ur en Astrid Lindgren-bok men i närheten fanns så många av barndomens bokmiljöer inom räckhåll. Både på riktigt och konstruerade…
Redan 1987 hade Vimmerby Sagobyn där ägarna byggt upp miljöer från Astrid Lindgrens böcker i miniformat. Sagobyns förvandling till det som i dag är Astrid Lindgrens Värld var under en lång tid det stora samtalsämnet i Vimmerby. Jag minns hur jag med man och svärmor promenerade runt staketet som dolde byggprojektet och förgäves letade efter ett hål att tjuvkika genom. Jag minns också hur svärmor glatt körde förbi en vilt hojtande parkeringsvakt på den gigantiska p-platsen utanför Astrid Lindgrens Värld när vi några år senare skulle dit första gången. Hon som bodde i Vimmerby tänkte minsann inte betala den hutlöst dyra parkeringsavgiften…
I dag är Astrid Lindgrens Värld en gigantisk temalekpark som ständigt byggs ut med nya miljöer ur Astrids bokvärld och varje år lockar över 400 000 besökare. Astrid Lindgren har definitivt gjort Vimmerby till ett lockande turistmål och numera kan man till exempel få en guidad tur i det röda huset på Näs som var Astrids första barndomshem och titta på utställningen "Hela världens Astrid Lindgren" i det nybyggda museet Paviljongen på Näs. På kyrkogården i Vimmerby finns också Astrid Lindgrens oansenliga men välbesökta grav.
Närmast Astrid Lindgrens böcker känner man sig ändå i Gibberyd och Sevedstorp. Här tas inga hutlösa priser och i Gibberyd kan man titta in Emils snickarbod och förundras över hur kort sträckan är mellan huset och snickarboden där han sprang med arga pappa Anton i hälarna. Sevedstorp är inte bara Astrids pappas barndomsby utan också platsen där regissören Lasse Hallströms gjorde nyinspelningen av Bullerbyfilmerna på 80-talet. Här kan man hoppa i hö och få en känsla av Småland för länge sedan.
Med tiden flyttade mina svärföräldrarna från Vimmerby och mina en gång så Emil-, Madicken- och Lotta-frälsta barn har (för tillfället) vuxit i från Astrids böcker. För ett tag sedan passade jag min femåriga systerson. I hans övernattningspackningen fanns Stora Emilboken. På kvällen läste vi om "Lördagen den 28 juli när Emil hävde paltsmet över sin fader och täljde sin hundrade gubbe". Vi läste om hur Emil tröttnar på att alltid bli inlåst i snickarboden och hur han vägrar komma ut. Även om jag fick förklara ord som fjäset, rände i väg och illslug för systersonen så märktes det att han njöt av Emils äventyr.
I slutet av kapitlet klättrar Emil till slut ut ur snickarboden genom skorstenen, Lina blir vettskrämd och tror att han är en myling medan Alfred tar med honom till Katthultssjön för att bada. Och där simmar Emil och Alfred runt i det mörka vattnet bland vita näckrosor under en röd julimåne. Och där ligger mitt barndomsland. Och det är definitivt i trakten kring Vimmerby.