I Dörröd gillar vi våra gillen

I uppdraget ingår att verka för "byns bästa" och till sin hjälp har åldermannen två drängar.

En gammal följetong är bekymret med att bybor - och kanske andra - roffar åt sig för mycket grus från täkten.

Där har åldermän genom tiderna försökt agera på olika sätt.

Till slut var det några stora stenar som löste problemet. Numera går det inte att köra traktor dit för att ta grus.

Det spelar förvisso mindre roll, eftersom resurserna sinat ordentligt under åren. Det finns med andra ord inte så mycket kvar att ta.

Till dagens uppgifter för åldermannen hör att göra i ordning ängen där det firas midsommar.

Det ska ordnas stång, musikanter och godis till barnen.

Till sin hjälp har åldermannen en kista med pengar, så att han kan betala arrangemanget.

Den som var ålderman 1926 hade det nog tufft. Året innan försvann nämligen åldermannen med byalagets pengar och kista (som var mer värd än pengarna).

Den "tyngsta" uppgiften för åldermannen numera är annars att ställa till med - ja, just det - gille.

Årets gille går av stapeln i dag, lördag.

Byns män samlas hos åldermannen, som får stå för mat och dryck.

Kvinnor är inte välkomna. Förutom åldermannens fru, naturligtvis. Men hon får avlägsna sig när hon hjälpt till med mat och förberedelser.

Det är inget problem och vida accepterat av damerna i byn. Men det betyder inte att vi inte tycker om gille. Så vi har startat ett eget gille, ett kvinnogille. I rättvisans namn.

Vi skiljer oss åt från originalet på ett par punkter.

Festarrangemanget hålls inte hemma hos någon utan vi hyr frisksportarnas stuga. Vi delar på kostnaden genom att ha knytkalas. Förra gången serverades 24 rätter, till följd av detta.

Alla är där, från byns grand old lady - en otrolig äldre dam - till den nyinflyttade kvinnan.

Sammanhållningen i Dörröd är fantastisk och jag skulle aldrig vilja missa denna sammankomst.

Vi vill också försöka verka för byns bästa. Det här året har vi beslutat att arbeta för två saker.

För det första vill vi få Lunds kommun att inse det stora behovet av en ordentlig cykelväg mellan Dörröd och Veberöd.

Det har pratats om detta i minst ett decennium, men inget händer. Det är inte så att kommunen måste ödsla stora summor. Det finns en befintlig väg, men den måste rustas upp.

För det andra vill vi att polisen inför hastighetskontroller på väg 102, strax utanför Dörröd.

Hastighetsbegränsningen har sänkts från 90 kilometer till 80, men det spelar ingen roll. Folk kör som galningar om morgonen (inte Dörrödsbor) med minimihastigheter på 100 kilometer i timmen.

Polisen vill inte ha kontroller. Det är en kostnadsfråga, säger man. Eftersom det inte inträffat någon allvarlig olycka än, så är det inte ett prioriterat område.Det är ett märkligt sätt att resonera.

Om hastigheten sänks så måste man väl följa upp att den efterlevs?

Annars blir det ju bara ett slag i luften.