För 26:e och enligt alla inblandade sista gången förvandlar sig herrar Haber & Persbrandt till Beck & Larsson.
Säkert rätt tänkt när elaka tungor ser Beck som en parodi på Späck som ju är en parodi på Beck som.....nej nu skall vi vara snälla som Carl Gerhard en gång sjöng.

Ärligt talat kan det inte bli något matnyttigt i längden av en filmföljetong där man blandar och ger mellan tv och bio även om det i ärlighetens namn märks när budgeten är tilltagen för stor duk. De brister som alltmer började bli ögonfallande i Beck filmerna är förvisso inte borta med vinden men jag upplever ändå "Levande Begravd" som en acceptabel avskedsföreställning av vår genom tiderna mest filmade polis.

En åklagare hittas mördad och som det visar sig levande begravd. Fler lik hittas nergrävda i träkistor också i livet vid begravningen och Beck förstår att en seriemördare och psykopat går lös där ute. Den här gången tar Hamrell väl tillvara historiens klaustrofobiska möjligheter och Habers trötta och slitna framtoning blir en tillgång eftersom han själv befinner sig i mördarens blickpunkt samtidigt som Gunvald Larsson tonats ner.

Filmen är också välgörande oförutsägbar i sina tvära kast mellan våldsbenägna mc-gäng, psykopater och andra mer eller mindre tillfredsställande uträtade frågetecken.
Förmodligen är detta så högt man kan lägga ribban för Becks aktiviteter efter 26 öden och äventyr med parhästen Gunvald och jag tror faktiskt att den publikmässiga avskedssaluten kommer att ljuda ganska högt.