Drygt 60 000 festivalbesökare samlades på kvällen framför Orange scenen för att uppleva den ena av endast två festivalspelngar som Damon Albarn och hans Gorillaz gör under året.

De som väntade sig en av Gorillaz omtalade mystiska spelningar där medlemmarna gömmer sig bakom videoskärmar och låter sina seriefigurer ta plats, blev nog besvikna. I stället var det en spelning där Damon Albarn med resten av musikerna som fyllde upp scenen med råge.

Jag älskar Albarns energi. Och jodå, visst gillade jag Blur när jag var yngre och har till och med sett dem på just Roskilde. För det är något med Albarn och sättet han framför låtarna. Han är en musikalisk begåvning, men även en utomordentlig liveartist som engagerar publiken bara med sin blotta närvaro.

Musikmässigt kändes det dock lite spretigt. Fast det är å andra sidan så Gorillaz är. Ena stunden är det hiphop nästa ett elektroniskt experiment och någon gång dansant pop. Precis som på senaste albumet Plastic Beach med den fantastiska låten "Stylo" som också fick hela Roskilde att gunga med i den råa takten och till Bobby Womacks genomträngade röst. En gungning som höll i sig under den drygt 90 minuters långa spelningen som avrundades perfekt med klassikerna "Feel Good" och "Clint Eastwood".