För femtio år sedan blev hon svensk skolmästare i orientering. Skogen är att föredra men som komplement för stadsbor är parkorientering likvärdigt tycker hon.
Teknikmässigt är det annorlunda, väljer man höger eller vänster vid ett hus inne i bostadsområdet kan man spara in flera sekunder.
Men det bryr sig inte Marita Pusa om längre. Det viktigaste är att ha roligt, och att hålla konditionen uppe.

Rundan tar för en snabb 20-åring runt en kvart. Göran von Rosen är något äldre och har konstruerat banan, han provsprang den på 24 minuter. Första stationen är vid en dunge nära Turning Torso, den sista vid fyren vid restaurangstråket.
Behöver man kompass när man inte är i skogen?
– Egentligen inte, men många har det inte i skogen heller. För andra är det självklart vare sig man är här eller i skogsmiljö, säger Göran von Rosen.

Parkorientering startade för 14 år sedan och var från början tänkt som intern träning för aktiva i Malmös orienteringsklubb, MOK. Fler klubbar hörde efter hand av sig och ville vara med.
Åtta gånger anordnas tävlingen i sommar på olika platser runt om i Malmö. Och intresset har växt med åren.
För tio år sedan var arrangörerna överlyckliga när det var 30 anmälda. Förra tisdagen kom 300 deltagare till slottsparken, i går var det något färre, runt 180. Det beror på semestertider tror Göran von Rosen.

För arrangörerna är det en smidig sport att organisera, deltagarna skriver in sig själva och bestämmer vilka starttider de vill ha.
Marita Pusa har haft samma starttid i 53 år, alltid tio eller elva minuter efter start.
– När man får bestämma själv har man sina egenheter, ungefär som att vissa väljer en viss sorts skor.
Hon fastnade för orientering eftersom det kombinerar hjärna och ben.
– Den bästa löparen är nödvändigtvis inte den bästa orienteraren, är man trött fungerar inte hjärnan och då kommer man inte dit man ska, säger hon.
Nästa tisdag tävlar orienterarna vid Bulltofta, sista tävlingen är den 17 augusti.