Två viktiga frågor måste diskuteras efter den så kallade Littorin-affären. Dels sexköpslagen, dels medias sätt att exploatera denna.
Kanske har Sven-Otto Littorin för fyra år sedan besökt en kvinna som affärsmässigt sålt sexuella tjänster, kanske har han betalt för sådan tjänst. Vi vet inte och kommer aldrig att veta. Kvinnan har, långt efter det påstådda mötet och efter att ha sett Littorins bild i media, påstått detta. Littorin påstår motsatsen. Ingen polisanmälan har gjorts och någon rättslig utredning kommer med all sannolikhet aldrig att göras. Själva fallet är därmed avslutat, till ett mycket högt pris för Sven-Otto Littorin och hans familj. Kvinnan däremot kan troligen räkna in ett stort belopp i ersättning, antingen från Aftonbladet eller någon annan utbetalare. Sexköpslagen är nämligen så konstruerad att den a) medger för kvinnor (och en del män) att lagligt sälja sexuella tjänster, b) öppnar för ännu en inkomstmöjlighet i form av utpressning eller informationsförsäljning till media. När den affärsdrivande 26-åriga kvinnan tyckte sig känna igen en minister i kundkretsen såg hon kanske möjlighet att en gång till, och till mångdubbelt högre belopp, tjäna pengar på kontakten.

Det är orimligt att ha en lag som kriminaliserar inköp av en tjänst men legitimerar försäljning av samma tjänst. Det är som om det skulle vara tillåtet att sälja narkotika men förbjudet att inhandla varan. All logik kräver att lagen ändras. Det måste också bli slut på attityden att män per definition är onda och kvinnor alltid goda. Den leder till att män diskrimineras. Inställningen att kvinnor är offer är även förödande för jämlikhet och kvinnors självkänsla.
Aftonbladet har idag säkert frostfrusna fötter, sedan det står klart att Sven-Otto Littorin på tidningens fråga om sexköp klart och tydligt dementerat detta. Tf ansvariga utgivaren Lena Mellin säger att man inte skulle publicerat om Littorin dementerat. Att Littorin faktiskt gjorde detta framgår av en inspelad intervju som Aftonbladet hittills förtigit.
Om Littorin haft is i magen hade alltså ingenting hänt, Aftonbladet hade inte kunnat publicera. När han avgick tog tidningen det som en bekräftelse. Men man kan ju mycket väl tänka sig att anklagelsen i sig, även om den var osann, utlöste en reflex att lämna offentligheten. Man kan också tänka sig att partiets kärntrupp kom fram till att det var bättre att eventuell publicering gällde en minister som redan avgått och inte en minister som skulle tvingas gå.

Att Littorin valde att anföra vårdnadstvisten som skäl till avgången var mindre välbetänkt, men kanske begripligt. Det går nog inte att föreställa sig den panik som måste infinna sig när man inser att man nästa dag kommer att pryda Sveriges alla löpsedlar på mindre smickrande sätt.
Kanske stämmer den sexsäljande kvinnans uppgifter, kanske är de gripna ur luften. Klart är att dessa anklagelser, om de polisanmälts, aldrig nått i närheten av ett åtal. Men Littorin är dömd. Vad kommer han att göra? Om han orkar och har en skicklig advokat borde han kunna stämma ett stort antal svenska medier.
@Byli.8.init:Carin Stenström