– Folk tycker att det är ett paradis, de sitter ofta länge och fikar, ställer frågor och pratar, kanske tar en promenad i Stenskogen, berättar Per Herrmann, som bor vid möllan och sköter den sedan nio år tillbaka.
Den här dagen kommer en tysk familj förbi med det är också vanligt med besökare från Danmark och Nederländerna och även Japan och USA.
– Åh, vilket smultronställe, tänk att det ligger så vackert här mitt i Höör, brukar folk säga. De tycker också att det är fantastiskt att den fungerar så att de kan se hur det går till.
Kombinationen av kulturhistoria, vacker natur, fika och läget inne i tätorten gör möllan till en av de största attraktionerna i Höör. Huset som står här i dag byggdes 1839 men första gången möllan omnämns är under 1700-talet och Per Herrmann tror att det har funnits en mölla på platsen sedan 15- eller 1600-talet.
1979 bildades Föreningen Höörs mölla. Då var mycket av maskineriet i ett någorlunda skick, men själva huset helt raserat.
– Det var bara att börja från början med det.
Föreningen finns kvar och driver möllan ideellt. Man ordnar även olika evenemang här, till exempel konserter.
Möllan har två kvarnstenar och en kross som alla drivs av ett dubbelt vattenhjul som ger cirka tolv hästkrafter. Stenarna höggs i Stenskogen intill möllan. Man gick ut med järnspett och högg i marken för att höra efter den speciella klangen som avslöjade var sandstenen låg. Kvinnor och barn skyfflade bort jorden. Många oanvända stenar ligger kvar i skogen än i dag.
– Det ser ut som ett månlandskap med alla kratrar de grävt upp.
Själv ser Per Herrmann det som ett förmån att sköta möllan. Det bästa tycker han är trädgården, som han försöker återskapa i allmogestilen som man hade på den tiden. Han betonar också naturupplevelserna, och berättar om paddor i skorna, fladdermössen som svischar förbi om kvällarna, hägrar och rådjur.
– Jag har aldrig bott så länge på en plats i hela mitt liv och jag stannar nog så länge jag orkar.