Under Prideveckan riktas mycket ljus mot frågor som särskilt berör homo-, bi-, transsexuella samt queerpersoner, så kallade hbtq-frågor. Det är positivt. Dels för att hbtq-personer än i dag diskrimineras och lagstiftarna, det vill säga politikerna, måste uppmärksammas problemen för att lagarna ska kunna ändras. Men det är också positivt för att uppmärksamheten och synliggörandet i sig bidrar till ökad acceptans från allmänheten.

Om det är Prideveckans förtjänst eller ej ska vara osagt men i går publicerade Expressen en undersökning från Demoskop som visar att andelen svenskar som är positivt inställda till så kallade homoadoptioner växer. Riksdagen beslöt tillåta homoadoptioner 2002 och sedan dess har Demoskop mätt allmänhetens inställning till detsamma. Frågan har lytt "ska homosexuella par få adoptera barn?". I år svarar hälften av de 2888 tillfrågade ja på frågan. År 2002 var den andelen endast 17 procent.
Det är ett tecken på att vi blivit mer toleranta. Allt fler har insett att förtjänsterna av föräldraskapet inte hänger på ens sexuella läggning. Vilket kön ens partner har är totalt irrelevant i sammanhanget.

Demoskop har även sett till partitillhörighet och inte helt överraskande är kristdemokratiska väljare mest skeptiska till homoadoptioner. Enligt undersökningen är det endast 24 procent av KD-väljarna som tycker det är ok med homoadoptioner. Så är också KD-ledaren Göran Hägglund den ende partiledaren som uteblir från årets Pridevecka. Anledningen är enkel att förstå: hans väljare är inte där, hans kärnväljare vill inte att han ska vara där. Hägglund hoppar nog inte heller jämnfota över utvecklingen i Demoskopmätningarna.