Hon spelar i det svenska U-landslaget och idag bär det av till det stora äventyret, VM i Dominikanska Republiken
- Ett något udda ställe att spela handboll på kan man tycka. Jag visste inte ens om att de spelar handboll där, säger Vanessa.
- Men det ska bli fantastiskt roligt. Lite av pricken över i:et att få resa dit.

Men även om landet på de Västindiska öarna numera är ett relativt vanligt resmål för svenskar så tänker Vanessa och de andra landslagstjejerna inte åka till VM-turneringen som turister.
- Vi åker för att ta VM-guld. Och vi har alla möjligheter att göra det.
Det svenska lagets styrka sitter naturligtvis i att det är spelskickligt. Men också för stämningen runt om.
- Vi är ett härligt gäng och vi trivs ihop.
Men även om handbollen är det viktigaste under resan hoppas Vanessa att det ska bli lite tid att just turista också.
- Lite shoppning, sol och bad hoppas jag på. Och gärna lite snorkling.

Flygresan kommer att ta runt 22 timmar och då tänker Vanessa läsa på lite om det VM-arrangerande landet.
- Jag vet ju inte så mycket om det, men det var någon i laget som köpte en bok, så då kan man passa på att läsa på lite.
Vanessa är uppväxt på Gunnesbo i Lund och därmed mer eller mindre ympad med handbollsvaccin. Storebror Philip spelade och Vanessa var inte gammal när hon drog till hallen med kompisarna för att spela.
Snart hittade hon sin position på planen, som vänsternia, och det är där hon och hennes kompisar kämpat hela vägen till elitserien.
- Det har varit samma gäng hela vägen upp. Vi har gjort mycket tillsammans och på senare år tränat upp. Det var en häftig upplevelse när vi i våras tog oss upp i elitserien, säger Vanessa.

I landslaget (hon har 27 landskamper på meritlistan) har hon dock en annan uppgift än att göra mål.
- Jag spelar mittsexa, det vill säga, jag är spelmotor. Det fungerar bra men egentligen gillar jag bättre att spela på vänsterkanten. Då är man liksom mera med i spelet, förklarar hon.
I går gjorde ungdomslandslaget sin sista träning inför den långa resan. I två intensiva timmar tränade det i Färs&Frosta-hallen. Alla i truppen är friska och skadefria, undantaget lagets mest rutinerade målvakt, Ame Ogbomo.
- Hon fick en liten blödning i knäet vid Åhus Beachhandboll. Men hon har fått behandling och våra sjukgymnaster säger att hon är frisk om några dagar, säger förbundskapten Camilla Eriksson.

Annars finns det ersättare, två stycken, varav den ena är H43/Lundagårds Emma Friberg, spelaren som dessutom lagt upp den bloggsida som spelarna tänker rapportera hem på från VM.
Den andra är Fredrika Zeidler, stjärnskottet från Flottans IF i Karlskrona, hela 191 centimeter lång och eftertraktad av storklubbarna. Efter onsdagens träning blev det färd till förläggning - hemma hos lundaspelarna.
- De fyra lundatjejernas familjer ställer upp och hyser fyra tjejer var. På det sättet sparar vi en massa pengar åt förbundet och dessutom ökar det sammanhållningen ytterligare, säger truppens överledare Robert Zetterqvist.
VM-äventyret kostar en halv miljon kronor, pengar som bland annat tas ur fonder. Men något bidrag till resan blir det inte till föräldrarna. trots det följer 29 föräldrar, plus syskon, med till Dominikanska Republiken.
De lär inte få svårt att hitta plats på läktarna. De två hallar som blir värdar för mästerskapet tar 16 000 respektive 9 000 åskådare

Nuvarande U-truppen spelade tillsammans för första gången för två år sedan. På vägen har det blivit en tredjeplats i European Open, den första dammedaljen på 21 år. I fjor blev det en sjundeplats på JEM.