Lastbilarna backas mot tältet. Någon har börjat knyta upp duken på sidorna. Andra samlar ihop lösa inventarier.
Inne i Cirkus Maximums tält luktar det bondgård, spetsat med popcorn och spunnet socker.

I ljuset från de kulörta strålkastarna tackar cirkusdirektören Bengt Källquist publiken i Lomma och lovar att komma tillbaka nästa år.

Men cirkusarbetarna väntar bara på en sak – att direktören skall blåsa i sin visselpipa.

Onsdag klockan 21.10.
Till slut blåser Bengt Källquist i pipan och innan tonen klingat ut har en myriad av cirkusarbetare närmast gör ett frontanfall mot cirkustältet. Om en och en halv timme skall tältet vara rivet. Sedan väntar en natts sömn för både artister, cirkusarbetare och djur. I morgon är en annan dag. Och dags att åka till en ny plats.

Onsdag klockan 08.00 till 13.00.
För de flesta cirkusarbetarna började dagen redan vid sexsnåret då de vaknade upp i Landskrona. En timme senare rullade den 42 vagnar långa cirkuskaravanen mot Strandängen i Lomma.
Vid åttatiden har de flesta vagnar körts på plats. Längst fram placeras kassavagnen och därefter följer kioskvagnen som täcks över med kiosktältet. På vänster sida parkeras cirkusdirektören Bengt Källquists vagn och kontorsvagnen, medan manskapsvagnarna står till höger om kiosken. Där återfinns även köks- och duschvagnen.
Bakom kiosktältet skall cirkustältet resas och ännu längre bak ligger djurstallar, artisternas vagnar (de har ofta egna campingvagnar av modell större) samt djurens hagar.
Helena Schicht är turnéledare och räknar in såväl människor som djur.
– Vi har 84 personer på lönelistan, men i dag är vi nog uppe i hundra personer, många av artisterna har med familjen.

Bakom oss är tältmästaren i full gång med att mäta ut var master och tältpelare skall stå. Han märker platserna med en näve sågspån, vilka nästan inte hinner falla till marken förrän någon av cirkusarbetarna börjar slå ner en pinne på platsen.
– Det är alltid full fart. De är lediga så fort tältet kommit upp. Och sömn är alltid något som uppskattas, skrattar Helena Schicht.
Egentligen är hon utbildad textilekonom och "snubblade" in på cirkuskontoret 1996. Förutom en utflykt såsom chef för ett lekland har hon varit cirkusen trogen och sedan 2005 rullar kontoret med cirkusen.
– Bättre att lösa alla problem på plats än att sitta i telefon, säger hon.
Vi drar oss mot djurens hagar och upptäcker att merparten av kommunens förskolor förlagt sin morgonutflykt hit. Att se en elefant beta på Strandängen tillhör inte vanligheterna.

Ungarna missar dock sjölejonen som skall sova ytterligare några timmar innan de tar sin pool i besittning.
När vi återvänder till händelsernas centrum har det som tidigare varit ett plockepinn börjat likna ett cirkustält. De fyra masterna har inlett sin resa mot den ljusblå himlen och runt om dem hänger cirkusarbetare i linor – nästan som trapetsartister. Nere på marken drar andra i vajrar, pinnar sätts upp och spännband dras åt. Allt går fort, på gränsen till svindlande fort, och en halvtimme senare är tältet på plats. Klockan är tio och cirkusarbetarna drar mot köksvagnen för frukost.

Majoriteten av cirkusarbetarna kommer från Rumänien, några är från Ryssland, andra från Polen. Däribland kocken Jerzy Malecki som arbetat på cirkus "för länge". I hans fall 14 säsonger på Cirkus Maximum och andra cirkusar dessförinnan.
– Det är jobbigt och slitsamt, men bättre än en fabrik, säger han och plockar undan resterna från frukosten. Till lunch skall han bjuda på schnitzel – och det lär bli uppskattat.
– Alla är nöjda om jag lagar kött och potatis eller kött och ris eller helst kött med kött varje dag. Utan konstigheter.
Lunchen blir cirkusarbetarnas andra lagade mål i dag. Sedan väntar middag och kvällsmat. Allt i jättelika portioner.

Tudorez Bratu, som är inne på sitt tredje år som cirkusarbetare, hinner med en cigarett innan tältets inredning skall på plats. Och som så mycket annat sker detta i en våldsam fart.
– Vi delar upp oss i två lag och tar halva tältet var. Sedan tävlar vi om vem som kommer först och det är viktigt att vinna. Annars får man höra... ja, mycket snack. Vi är ju många rumäner som känner varandra väl., förklarar Tudorez Bratu.
Sist in i tältet är musikerna som bygger upp sitt eget podium. De flesta cirkusarbetarna går mot köksvagnen och sedan väntar en dusch samt några timmars sömn.
– Bästa stunden på dagen, förklarar Tudorez Bratu med ett stort leende och slänger sig i våningssängen.

Onsdag klockan 18.00.
Cirkusarbetarna har fått på sig uniform eftersom de skall arbeta som rekvisitörer under föreställningen. Annars är det mest aktivitet vid artisternas vagnar. Akrobater värmer upp, orkestermedlemmarna stämmer sina instrument, och clowner sminkar sig. Yann Rossi har sällskap av barnen Camilla och Loaris i sminkvagnen. Pappas förvandling till clown ägnar de inget intresse – utan koncentrerar sig i stället på en Barbiefilm.
– Jag är sjunde generationen cirkusartist och barnen är mer eller mindre födda på cirkus. Då är det inte spännande längre, förklarar Yann Rossi och lägger på ett tjockt laget vitt smink.
I en av arbetarnas vagnar försöker Tudorez Bratu förtvivlat få ordning på en hårlock som till vill ligga där han vill. Han har redan lagt fram arbetskläderna på sängen för att kunna göra ett snabbt byte. Men hans tankar är någon annanstans.
– Nästa stopp är Limhamn och där skall vi ligga i två dagar. Det är lyx – bara lite jobb.