Anledningen var alliansens då extremt stora underläge i väljaropinionen, i en del mätningar mellan 15-20 procent. Efter att ha legat klart under hela valperioden, skedde ett skifte i brytningstiden mellan våren och sommaren i år som gjort att numera opinionsinstituten ger alliansen ett försprång, som mest i helgens Sifo med hela 7,6 procent.
Inget är klart förrän allt är klart. I de veckor som är kvar till valet reser partiernas ledande företrädare runt och försöker mobilisera sina väljare.

Inför valet 2006 var situationen i svensk ekonomi mycket god och snarast en internationell förebild. Valförlusten för S-regeringen har på goda grunder förklarat med ett växande folkligt missnöje med dåvarande statsministern Göran Persson. Väljarnas misstroende mot Persson gav sannolikt på marginalen alliansen valsegern.
Nu har vi sakpolitiskt en liknande situation. Svensk ekonomi är fortfarande i en internationell jämförelse mycket välskött. Alliansregeringen har på område efter område visat sig regeringsduglig. Men till skillnad mot 2006 finns inget personligt misstroende mot statsminister Fredrik Reinfeldt. Tvärtom åtnjuter han starkt förtroende såväl hos de egna som hos oppositionens väljare.
Dessutom har han lyckats toppa sitt lag med finansminister Anders Borg, en person som med sin hästsvans, ungdomlighet och smittande optimism går hem i alla grupper. Borg är ett vallokomotiv till skillnad mot Per Nuder som var Göran Perssons finansminister och inte ens särskilt poppis i de egna leden. Det kan avgöra valet.
@Byli.8.init:Lars J Eriksson