Vi hörde Daniel Andersson säga så efter matchen mot Elfsborg. Flera gånger. Räkna med att det bara var början.
Malmö FF leder alltså allsvenskan, två poäng före HIF. Mycket talar för att avståndet kommer att vara detsamma inför derbyt, för under normala omständigheter borde Gefle hemma bli en munsbit för HIF och jumbon ÅFF ska inte kunna ta tre poäng av MFF, inte ens på hemmaplan.

Men sedan, när det gäller, den 15:e augusti, är det plötsligt Malmö FF som är det jagade bytet och HIF-elvan ett gäng hungriga jägare. Då gäller det verkligen för de himmelsblå att gilla läget och inte, som många andra lag i samma situation, låta nervknutarna hamna utanför tröjorna. Den redan så tungt uppsnackade matchen, superderbyt, kan nämligen – i händelse av att MFF vinner – avgöra kampen om SM-guldet 2010. För tre blå poäng där betyder troligtvis fem poängs ledning totalt plus bättre målskillnad.
Alla kommer att vara väl medvetna om det när de värmer upp på arenan. På något sätt känns det som om det kan vara upplagt för ett antiklimax, typ 0-0. Men låt oss inte ta ut det i förskott.

Jag tror i det här läget att MFF tar hem guldet. De båda klubbarnas spelprogram ser hyfsat likvärdigt ut, det som återstår. Men HIF har hela säsongen spelat mer på defensiv säkerhet och omställningar och jag är tveksam till att Conny Karlsson kommer att kunna ställa om till den mer utpräglade offensivvilja som ett jagande lag behöver.

Mot Elfsborg hade Malmö FF, för omväxlings skull, den lilla tur med sig som HIF haft så många gånger under säsongen och vann med uddamålet. Men det var inte på grund av ett bristfälligt offensivt spel, MFF spelade ungefär som vanligt, utan på att Elfsborg bjöd på ett utmärkt motstånd, såväl taktiskt som spelmässigt. MFF kan fortsätta köra sin spelidé, medan jag misstänker att HIF måste tänka om. Det räcker ju knappast med 0-0 på Swedbank Stadion.
Men så kommer ju någonstans den mentala biten in i bilden också. Det ska vara roligt att leda.

Måste avsluta med några ord om Zlatan, för den händelse att någon missat mitt blogginlägg på Skånskan.se. Jag tycker absolut inte att flytten till Milan är något nerköp. Pep Guardiola förstod inte att uppskatta "Ibras" storhet – killen kom trots allt tvåa i Barcelonas interna poängliga och avgjorde en rad viktiga matcher, inte minst El Clásico – och när man man är så pass bra är det bara dumt att sitta lugnt i frysboxen. Transfern till Milan är ett nederlag för "Pep". Inte för Zlatan.