Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom skriver i ett debattinlägg (Skånskan 27/8) att "Folkpartiet hetsar mot invandrare". Vidare menar Ferm att Folkpartiet är "kameolonter" som ändrar färg till "brun" under valtider. Som bekant symboliserar den bruna färgen nazismen i politiska sammanhang, vilket inte kan tolkas som något annat än att Ferm öppet anklagar Folkpartiet för att vara nazister i valtider.

Detta är en så grov anklagelse att den knappast bör bemyndigas med ett svar. Men det är ändå viktigt att denna småsinta typ av anklagelser bemöts.

Ferm anför mig som exempel på att den interna kritiken i FP växer. Det stämmer, men det är samtidigt saklig kritik - till skillnad från Ferms. Det är uppenbart att Ferm vill plocka billiga poänger genom att utmåla Folkpartiet som främlingsfientligt. Det är emellertid ett grepp som kommer misslyckas. Det är en sak att ett parti inte lägger förslag som är helt genomtänkta eller inte presenterar förslag på ett bra sätt; det är en helt annan att lägga förslag av främlingsfientlig natur. Uppmärksamma personer ser skillnaden, men uppenbarligen inte Ferm.

Ferm har haft god tid på sig att kritisera Folkpartiets faktiska integrationspolitik. Den politik som vi har fört under fyra års tid på integrationsområdet. Inte med en stavelse berör hon dock den politiken i sitt debattinlägg. Hon nämner inte den etableringsproposition som lades av Nyamko Sabuni i våras som syftar till att förkorta tiden från det att man anländer till Sverige till att man får sitt första jobb. Hon tar inte heller upp införandet av diskrimineringsombudsmannen (DO) som syftar till att granska och förhindra diskriminering på den svenska arbetsmarknaden.

Men varför skulle hon egentligen vilja nämna dessa frågor? Då hade hon hederligt tvingats debattera den faktiska politiken som förs. Eftersom Miljöpartiet helt saknar konkreta lösningar på integrationsproblem förstår jag att en sådan diskussion – till skillnad från tomma anklagelser – är oönskad. Ferm är nog innerst inne rädd för att om diskussionen istället skulle handla om konkret politik så skulle väljare se ännu tydligare vilket parti som faktiskt ser problemen och är berett att göra något åt dem. Miljöpartiets framgångar i opinionen är ett luftslott som bygger på att bara kritisera andra och diskutera så lite politik som möjligt.

Ferm själv är medlem av ett parti där ett språkrör, Peter Eriksson, är uttalad jordbruksnationalist och hellre vill odla mer i Sverige än att handla med fattiga länder. Det andra språkröret, Maria Wetterstrand är öppen motståndare till GMO-grödor som räddat miljontals liv. Ferm kanske borde fundera på om hon känner sig trygg i ett isolationistiskt och teknikfientligt parti som från den svenska tryggheten planerar fortsatt fattigdom och svält för tredje världens länder. Hon och andra partikamrater som känner sig obekväma med miljöpartiets teknikfientliga och isolationistiska politik som direkt leder till fattigdom är välkomna till sveriges frihandesl- och teknikvänliga liberala parti.

I Folkpartiet ryms ingen främlingsfientlighet. Det är en omöjlighet för ett parti som står för öppenhet och rörlighet och verkar för en human och generös flyktingpolitik. Folkpartiets enda brott verkar vara att vi på allvar börjat hantera Sveriges integrationsproblem, av vilka det finns enormt många. Ferm och Miljöpartiets strategi verkar vara att stoppa huvudet i sanden och ropa varg, förlåt ropa rasist, så fort någon pratar om obekväma frågor.

/Adam Cwejman
Ordförande Liberala ungdomsförbundet