| Kultur & Nöje | Sport | Opinion | Personligt | Blogg | Webb-TV | Bostad | Lagfarter | Motor | Väder | RSS |
LITTERATUR. Det må bli vanligare och vanligare med tatueringar men bläckbilderna är uppenbarligen ett ämne som både engagerar och provocerar. Fotoboken Bläck har blivit både diskuterad och omskriven i medierna i höst.
Bläck – Tatueringar hud minnen
Författare: Elisabeth Åsbrink
Fotografier: Björn Abelin
Förlag: Natur & Kultur
Fotografen Björn Abelin har arbetat med fotoprojektet i sex år och har samlat närmare 60 bilder i boken. Bilder är lika varierade som tatueringarna de avbildar.
Vissa är fotograferade mot en neutral bakgrund. I andra bilder kan man ana miljön runt omkring. Fluffiga, vita tyllklänningar eller uppstoppade djurhuvuden ger helt klart en annan dimension in i den personens liv. Som om han vill fånga den tatuerades personlighet på bild.
Sympatiskt är att han låter alla typer av tatueringar få visas upp. Enkla och grafiska samsas sida vid sida med storslagna och färgglada. Variationsrikedomen är oändlig och vissa är inte ens särskilt vackra.
Men i många fall handlar det verkligen om konstverk. Ett exempel är Daniel som fått bambukvistar tatuerad på överkroppen av Carl Björkman. Vackra, som målade med känsliga penseldrag, ligger de över hans rödbrända axlar. Carl Björkman har också tatuerat Linas trandans som täcker hela ryggen från nacken ända ner till rumpan. Nästan överjordiskt vacker.
Författaren Elisabeth Åsbrink bidrar med texter som kompletterar bilderna. Intervjuer med tatuerare och tatuerade blandas med egna tankar och filosoferande kring ämnet och vad som får folk att göra det och vilka konsekvenser det kan få.
Texterna är lättsamma och personliga. Samtidigt är de spännande och lärorika och läsaren får ta del av tatueringarnas historia och tradition.
I mitt tycke svävar filosoferandet ut lite väl mycket ibland och det är när de tatuerades själva berättar för om sina tatueringar boken ger mig mest. Jag läser om Katarina, vars magra rygg pryder bokens omslag, som sin tatuerings historia. Den är lika taggig och hård som hennes uppväxt.
Andra är mer underhållande att läsa. Som Hasse. Hade han haft på sig kläder skulle inte tatueringarna som täcker hans kropp, men lämnar händer och hals fria, synas. Nu står han i all sin brokighet och visar upp sig för läsaren.
Jag kommer på mig själv med att vilja veta mer om bilderna. Varför har Anna valt att tatuera in Alfons Åberg i svanken? Vad får någon att vilja ha Stockholms stadshus över hela ryggen?
Hur många tatuerade det finns i Sverige går inte att svara på. Men över hela jorden är det runt 80 miljoner personer som har någon form av bild som smyckar kroppen.
Det här är en bok för alla som vill förundras, förvånas eller förfäras av mångfalden av tatueringar som pryder kroppar i vår värld. Och kanske passar den extra bra för dem som inte är tatuerade, men drömmer om en egen gaddning.