Stig Isaksson, som bor vid järnvägsstationen, har råkat ut för flera incidenter. Inga regelrätta rånförsök, utan snarare försök att skrämma honom, tror han. Händelser som han upplevt som mycket obehagliga.

En novemberdag i fjol antastades han av ett stort ungdomsgäng i gångtunneln under Hotell Stensson. Tio till tolv unga i 12-15-årsåldern stoppade honom. Två av dem lade samtidigt sina armar bakom hans nacke.
– Jag var tvungen att slå till dem med ett karateslag över armarna för att komma loss, säger Stig Isaksson, som råkade ut för gänget några veckor senare igen, decemberkvällen som förre kommunalrådet Bertil Jönsson skulle sköta lucköppningen i Eslövs julkalender.
Han var på väg dit när de gick på honom.
– Det var inte hela gänget som var med då. Jag fick hjälp av två killar från Kontorsvaror som såg vad som hände, de tog tag i killarna om nacken och sade till dem: "Inte en gång till!".

Stig Isaksson drabbades av en hjärtinfarkt för ett år sedan och har stränga läkarorder på att inte utsätta sig för häftiga sinnesrörelser.
– Men hur undviker man sinnesrörelser när sådant händer? undrar Stig Isaksson retoriskt och ställer sig frågan om vad som hände med det trivsamma Eslöv från förr.
– Utvecklingen har gått fel. Politikerna har slätat över saker, och har inte reagerat på det som har hänt.
De många bränderna i Eslöv under flera år ses som ett symptom på det som är fel.

Bert Hansson bor vid gamla Vattentornet. Han går aldrig ut ensam efter dagtid.
– Om jag skall någonstans så ringer jag ett barnbarn och får skjuts.
– Mina barnbarn säger till mig att jag inte bör gå ut själv. Det är för farligt, säger de, berättar Stig Isaksson.
Karl-Bertil Persson, mannen som startade Tidningsbärarna i Skåne, säger att han är "dåligt gåendes" nuförtiden.
– Det finns ingen glädje med att gå ut heller. Man vet aldrig när något skall hända. Nuförtiden ger de sig till och med på tidningsbuden, som i Hörby häromveckan...

Gänget som tidningen träffar verkar vara överens om att förfallet startade i skolan. När normer vattnades ur och regler avskaffades.
– Det är kanske inte så lätt för lärarna att göra något. Men nog är det fel när de inte vågar säga till, utan tvingas se eleverna i klassrummen med mössorna på, och med musikapparater och mobiltelefoner påslagna? säger Bert Hansson, som också upplevt mycket festande och busliv när ungdomarna festar loss vid vattentornet när det är väder för det.
– Vilka fester det är där på fredagarna! På väg dit och från hittar en del på djävulskap. Jag har ringt polisen flera gånger. Men de säger bara att de har varit där tidigare.

Karl-Bertil Persson håller med och tycker att det är för slött i skolorna.
– Man kan se elevernas inställning när man cyklar på cykelbanorna. Försök cykla förbi dem på cykelbanorna! De tar upp hela banan, cyklar på fel håll etc.

Nils-Erik Mårtensson har jobbat som både lärare och studierektor. Han är övertygad om att det går att få tillbaka disciplinen i skolan – om man bara vill!
– Sist jag var inne och vikarierade som lärare på högstadiet efter pensionen så gick jag och hämtade skolkande elever i hemmet. Det fick man inte men det gjorde vi ändå och det fungerade. Redan då satt en del elever med mössor på i klassrummet och med fötterna på bordet, säger Nils-Erik Mårtensson som saknar en yrkesgrupp som fanns förr på skolorna, och som höll ordning på rasterna: skolvärdinnorna.
– De var bra och gjorde nytta. Men de kostade pengar så dem slopade man såklart...
Bert Hansson har läst om att polisen har fått förstärkning efter de många bränderna.
– Men var är de extra poliserna? De syns ju inte till alls. Det är bättre att de är ute där det händer än att de sitter inne i polishuset!
Den inställningen delas av övriga församlade.
– Absolut. Poliserna som avdelats till Eslöv bör synas! säger Stig Isaksson.

Irritationen är också stor över att polisen inte rycker ut när de får samtal om incidenter.
– Jag vaknade en natt av högljudda röster utanför. Det var Malmöfestivalvecka och 15-20 personer stod nere på gatan. Jag var tvungen att ringa polisen. Men det var inte lätt att komma fram... säger Stig Isaksson och redogör för hur svårt det kan vara att ringa polis på deras nya telefonnummer 114 14:
En datorröst går in direkt och säger att man skall knappa in en tvåa på sin telefon om man vill lämna tips.

– Jag gjorde som de sade – men fick till svar att jag var placerad i en kö som var 35 minuter lång. Det kan ju handla om liv och död på det telefonnumret! säger Stig Isaksson som i stället valde nollan för att få prata med en växeltelefonist.
– De sade att de skulle skicka piketen. Sedan hände ingenting! Ingen kom!

De styrande politikerna står inte heller speciellt högt i kurs. De många bränderna har engagerat och upprört.
– Cecilia Lind bjuder in till krismöte efter den senaste. Vem bjuder hon då in? Bara företagare och föreningar är välkomna. Men alla vi andra som känner för vårt Eslöv då?
– Var kommer vi in i bilden? säger Stig Isaksson.