Debatt om Osbecks framtid

Det var en långt ifrån fullsatt Osbecksaula som kommit för att lyssna på valdebatten om gymnasiets framtid. En fråga som berört många genom åren och debatterats flitigt fram och tillbaka. Några hårdare ord emellan "kombattanterna" och tillika kommunalpolitikerna Thomas Jönsson (M), Kent-Arne Andersson (C) och Kjell Hendriksson (S) blev det dock inte denna gång. Däremot var alla rörande överens om att Osbecksgymnasiet inte på långa vägar var värt sitt dåliga rykte.

– Min uppfattning är att det är en väldigt bra skola, sa Thomas Jönsson och fick medhåll från sina politiska kolleger.
Att något ändå måste göras, dels åt ryktet, dels åt att verkligen förbättra skolan rådde det heller inget tvivel om bland politikerna på aulans scen.
– Här måste det gå att göra en bättre marknadsföring. Inte minst med tanke på att vi från och med i dag kan kalla oss teknikcollege, sa Kjell Henriksson (S).
Överlag lades sak efter sak till listan över ting som borde göra skolan attraktiv. Ett bra anseende i högskolevärlden, en undersökning som visade att eleverna från samhälls- respektive naturvetenskapliga programmet ligger högt på listan över de som tjänar mest efter att ha gått ut några år tidigare.

Men vad fattas då? En springande punkt som togs upp var lokalerna. Tid har det tagit, men nu menade de att det skulle vara på gång. 35 miljoner har avsatts för ändamålet.
En skiljelinje mellan partierna finns i frågan om huvudmannaskapet. Kjell Hendriksson menade att det otvivelaktigt ska vara kommunens även i fortsättningen.
– Om vi ska utveckla kommunen måste det finnas ett gymnasium och det finns inget annat alternativ än att ha det i egen regi, sa Kjell Hendriksson medan Thomas Jönsson inte ville stänga dörren helt för en annan driftsform.

Till syvende och sist kretsade dock det mesta av samtalet kring hur man ska få fler av Laholmseleverna att utbilda sig hemmavid. Ungefär 50 procent gör det i dagsläget och inflyttningen av elever är minimal sedan Båstad öppnade eget gymnasium. En röst från publiken ifrågasatte då om det egentligen var något att sträva mot.
– Om våra ungdomar växer sig så starka och självständiga att de söker sig iväg till andra platser för att utbilda sig, är det verkligen så farligt. Det får ju inte bli ett egenvärde att försöka hålla kvar dem för en skolas skull.