Feelgood och feelbad på Emmygalan

Årets Emmygala var ett undantag. Många av mina favoriter fick den uppmärksamhet de förtjänade, medan man kan förbryllas över att vissa fina insatser tycks dömda att ignoreras.
På pluskontot står favoriten Mad Mens vinst för bästa dramaserie. Vi har aldrig riktigt sett något som den förut och Mad Men lär vara omöjlig att imitera. Har du inte sett den så är en säsongslåda, som kan fås för det facila priset 200 kronor, ett riktigt kap. Den ultimata "feel bad"-serien.

Ett gäng svenska tidningar gnällde över att Alexander Skarsgård blev utan pris, men då kan man börja med att konstatera att han inte var nominerad och för det andra att det är rätt sensationellt att hans vampyrserie True Blood överhuvudtaget blivit nominerad. Den tillhör en genre som sällan eller aldrig blir uppmärksammad. Hade det funnits rättvisa i världen hade Battlestar Galacticas Mary McDonnell nominerats för president Laura Roslin, men science fiction blir inte belönad med Emmys, så det är inget att hänga läpp över att en experimentell vampyrserie, som dessutom inte har lika höga vuxenpoäng som Mad Men, blev utan staty.

Samma gäller för serier om brott: Emily Deschanels fans startar en skitstorm varje år för att hon inte nomineras för Bones, men serien kombinerar brott och komedi, vilket inte ger Emmynomineringar. Serier om brott ska vara depressionsframkallande för att nomineras.
Tumme upp också för prisregnet över komediserien Modern Family. Jag trodde aldrig jag skulle vilja följa en familjelivsorienterad amerikansk sitcom igen, men ack så fel jag hade. Modern Family är så roligt att det stundtals gör ont att titta. Mycket roligt att Eric Stonestreet vann pris för hemmapappan Cameron, som är en av de bästa karaktärerna på tv på länge. Nästa år borde det bli dags för Rico Rodriguez II, som spelar Manny, den bäste barnskådespelaren sedan Maria Lark (Bridgette i Medium).
Archie Panjabis vinst för bästa biroll för rollen som Kalinda Sharma i The Good Wife var en överraskning. Panjabi är mycket bra, men The Good Wife är hyfsat konventionell i upplägget och jag kan tycka att det hade varit dags att Mad Mens Christina Hendricks uppmärksammades för något annat än att ha Hollywoods mest spektakulära urringning. Hon är trots allt en attans bra skådis också... Även Rose Byrne i Damages var värd ett pris.

Kvällens besvikelse var att Glenn Close förbisågs som bästa skådespelerska till förmån för Kyra Sedgewick. Close i skruvade advokatserien Damages är något att det mest intressanta jag sett på tv på många år och Sedgewicks serie The Closer lyckades jag aldrig fastna för.

En sak står emellertid klart efter Emmygalan: dags att börja titta på Breaking Bad. Så många smarta människor kan inte ha fel.