"Den här planeten är inte tillräckligt storslagen för mig", säger fröken Märkvärdigs pappa innan han lämnar jorden i en raket, men efter han berättat för dottern att man måste bli "en av de tio bästa i världen, annars är man ingen alls".
När den unga fröken förtvivlad går till sin mor för att berätta att pappan lämnat henne, blir svaret:
"Du får inte vara överkänslig, du måste bli normalspeciell"

Så börjar berättelsen om fröken Märkvärdig och hennes kamp för att bli något. Hon klär in sig i sin rustning, klistrar på ett leende och kämpar på elitskolan med att göra något, bara det är "helt nyskapande och revolutionerande", kämpar tills hon går sönder.
Alla som någon gång brottats med sina ambitioner och viljan att visa sig bra känner igen sig i fröken Märkvärdig.

Men för serietecknaren Joanna Rubin Dranger är inte berättelsen självbiografisk, i stället väljer hon att kalla den självmytologisk.
– Det kan kännas som att ens mamma har horn, eller att ens pappa åker iväg i rymdraket, men så ser inte verkligheten ut.
Oavsett vad hon gör försöker hon i sitt arbete att fånga essensen av olika känslor eller företeelser. Då måste det vanliga vardagslivet spetsas till eftersom det inte rymmer tillräckligt med dramatik.
– Jag tycker att mina böcker är mycket mer intressanta och sanna än vad jag är som person. De fångar det som är svårt, underbart och härligt.

När Joanna skriver böcker går hon in i sig själv och grottar ner sig i sitt arbete. I arbetet med filmen har hon varit tvungen att samarbeta med en mängd andra människor. Men det har inte varit ett problem för henne.
– Sen jag var liten har jag haft förmågan att göra båda delarna, säger hon. På Konstfack träffar jag många människor så det arbetet är otroligt socialt.
Innan hon påbörjade det här projektet hade Joanna aldrig arbetat med film och hon framhåller filmens producent Lisbet Gabrielsson som nödvändig för att filmen blev av över huvud taget. Lisbet Gabrielsson är en veteran inom animerad film i Sverige.
– Hon är van att arbeta med sådana som jag och hon är otroligt professionell. Hon kan gjuta olja på vågorna utan att man märker det och hon är trygg i det hon vill skapa.
– Utan henne hade jag aldrig gjort det säger Joanna. Hon har tagit hand om allt som har med att samla pengar att göra, jag hade aldrig velat lära mig det.

2001 gavs boken, som fick seriepriset Urhunden ut och för fem år sedan började arbetet med filmen. De som har läst boken känner väl igen sig i filmen som är väldigt nära boken i sin form.
– Det är som om boken har börjat röra på sig, säger Joanna Rubin Dranger.
En irländsk animationsbyrå har skött förvandlingen till rörlig film och eftersom de befann sig långt ifrån varandra var kommunikationen inte helt enkel. Små saker som var helt avgörande för Joanna, var svåra att förklara per mejl eller telefon.
– Det handlade om detaljer som är väldigt komplexa att beskriva exakt hur jag vill ha det. Det kunde handla om rundningen på hennes näsa eller hur mycket solstrålarna skulle blinka.

Rösten som fröken Märkvärdig gör Vanna Rosenberg. Pappan spelas av Johan Rabeus och mamman av Ewa Fröling. Ann Petrén har en liten roll som handläggare på arbetsförmedlingen och Claire Wikholm spelar terapeut.
– Jag frågade de skådespelare jag helst av allt ville ha och alla tackade ja, säger hon och låter nästan förvånad.
Hon är mycket nöjd med resultatet och att de hittat rätt ton i filmen.
– När man läser tänker man sig rösterna på ett visst sätt. Det har blivit nära det jag hörde i mitt huvud.
– När det gäller animerad film för vuxna måste man hitta rätt grad av realism kontra "cartoon". För mycket av det ena eller det andra gör att filmen tappar sin själ.
Rösterna spelades in innan filmen var klar och skådespelarna läste mot stillbilder. Boken användes för att ge regianvisningar.
– Det var flera scener jag inte trodde skulle funka som film, men Vanna fick det att fungera och gör det bättre än i boken.

Tanken att även göra film av andra böcker, som Fröken Livrädd och kärleken, som är tecknad i samma karakteristiska stil, har funnits. Men Joanna Rubin Dranger vet inte om det kommer att bli av.
– Jag måste veta vad som händer med den här filmen i verkligheten först innan jag ger mig i kast med ett nytt filmprojekt, säger Joanna.
– Dessutom har jag ett annat jobb som jag är sugen på att fokusera på. Sen jag tillträdde som professor har jag alltid haft många andra projekt på gång, utställningar, böcker och så filmen. Jag vill kunna bara vara där och inte göra tusen andra saker samtidigt.