Anna Gavalda skriver lättläst som en deckarförfattare men meningsfullt. Hon är en modern idylliker, men hennes humoristiska dialoger har ett ironiskt bett som håller texten fräsch. Det förklarar en del av hennes popularitet, att hon dessutom är humanistiskt medkännande och ser moral och mening i människors handlingar förklarar kanske resten.
"En dag till skänks" heter den nya romanen. Tre syskon rymmer, för ovanlighets skull tre vuxna syskon. Som ger upp den sociala konventionen innan ett hotande astråkigt bröllop och sticker. Rakt in i en stunds skimrande barndom av momentan och yrslande lycka, den speciella lycka som ansvarslösheten skänker.

Huvudstupa iväg till det fjärde syskonet, guiden på ett turistslott, alldeles innan ceremonien börjar. Och där huvudstupa in i ett mer lantligt bröllop där alla är lika fryntligt glada som släktingarna på det bröllop de nyss lämnade var falskt artiga.
Gavalda har den där bubblande stilen, sprittig som champagne. Orden stiger mot ytan, med behaglig alkoholhalt och en syra som skänker kontur åt allt som sägs. De inledande blixtbilderna av den odrägliga svägerskan Carine, antirynkleverantör, Cliniquerepresentant och Guerlainåterförsäljare är små elaka underverk. En ganska komplett fåntratt i all sin förnumstighet, dock i besittning av åtråvärda kosmetiska produkter.

Visst kan hon kännas förtrolig ibland, lite för väninneaktig om det inte vore för precisionen och humorn i dessa förtroenden. Selma Lagerlöf är moraliserande och sentimental, men hon skriver bra. Strindberg är mästrande ensidig, men han skriver fantastiskt. Det är ju orden man vill åt hos en författare.
Och så var det sorgen förstås. För den finns där förstås, runt om och bakom skimret av skratt, frihet, lätthet. Sorgen som bor i vissheten som säger att detta är bara till låns en kort stund, det är stulen lycka som den gamla klichén påpekar. När syskonen spelar upp sina roller på permission från konvention och medelklass, kanske lite för tydligt och alldeles uppenbart för sista gången. Och tiden rinner undan som ån de sitter vid när boken går mot sitt slut och de frossar i minnen och mat. Lyckan är villkorad.
Det är det hela. Lyckan är villkorad.