Borg vill inte fixa jobben

Jobben var förra valets viktigaste fråga och den som borde vara viktigast i år, när det råder massarbetslöshet i stora delar av Sverige. "Jag tror att väljarna kommer att utvärdera oss på om den totala arbetslösheten och sysselsättningen har ökat om fyra år." sade Anders Borg strax efter valet 2006.
Nu upprepar Borg på presskonferens efter presskonferens att han har sett till att Sverige har starka statsfinanser, trots lågkonjunkturen.

Visst är det viktigt att staten har en stark ekonomi. Men staten är inte ett företag. Överskott i statsbudgeten är inte ett egenvärde utan är till för att man ska klara av sina åtaganden också under dåliga år. Staten ska samla i ladorna under goda år för att sedan kunna använda pengarna när de behövs. Den som råkar vara ung och gå i skolan eller den som råkar vara gammal och behöva äldrevård ska inte få sämre service bara för att ekonomin är tillfälligt svag. Pensionärerna ska kunna känna sig trygga att pensionen betalas ut. Den som jobbar ska kunna känna sig trygg att staten upprätthåller sysselsättningen, med till exempel stora infrastrukturbeställningar.

Detta är klassisk socialdemokratisk politik. Men Anders Borg för överhuvudtaget inte den här sortens politik. Alla de reserver som den förra socialdemokratiska regeringen samlade ihop i högkonjunkturen för att man skulle ha till arbetslöshetsbekämpning har han i stället använt till stora skattesänkningar. Arbetslösheten har han låtit fullständigt skena iväg. Statsbudgeten har han på pappret gjort snyggare med engångsintäkter som han fått genom att sälja ut statliga företag.

Bo Malmberg, som är professor vid Stockholms universitet, har nu i en artikel granskat Anders Borgs politiska karriär. Han finner att Borg som rådgivare åt Riksbanken 2001-02 medverkade till att höja arbetslösheten drastiskt. Som en av hjärnorna bakom Moderaternas förnyelse utnyttjade Borg sedan den stigande arbetslösheten i det smarta reklambudskap som gav hans parti valsegern 2006. Som finansminister, med det yttersta ansvaret för att bekämpa arbetslösheten, tycks han ha misslyckats med sitt uppdrag. I dag är arbetslösheten ju dubbelt så hög som 2008. Utanförskapet har växt med nästan 140 000 personer. 100 miljarder i skattesänkningar har endast gett 4 000 nya jobb, vilket motsvarar rekorddyra 25 miljoner per jobb.
Men Borg har inte misslyckats, utan han har hela tiden arbetat konsekvent för att nå sina mål. Ökad sysselsättning, konstaterar Malmberg, har aldrig varit målet för hans politik, utan bara en reklamslogan.

Borg för inte någon socialdemokratisk välfärdspolitik. Hans mål är sänkta skatter, större skillnad mellan dem som jobbar och dem som inte jobbar (det vill säga större klyftor) och sänkta löner. Finanspolitiska rådet skriver också att den viktigaste effekten av Borgs politik är att "lönerna på sikt blir lägre än de annars skulle ha varit."
Efter fyra år har Borg kommit en bra bit på väg med sitt systemskifte i ekonomin och i samhället. Nu är det dags att han själv blir av med jobbet.



Julia Janiec