Enkla frågor, enkla svar

Det är deras problem! Så sammanfattar Miriam Quan Johansson, i tv-programmet Agenda, problemet med att uzbekiska män inte ville låta henne sitta längst fram i klassrummet med dem. Det var hon som först uppmärksammade på att man vid utbildningen i svenska för invandrare i Strömsund bedrivit könsseparatistisk undervisning. Hon har såklart rätt: de uzbekiska männens misogynistiska inställning är deras ensak. Det är djupt oroande att en svensk institution dansat efter deras pipa.
Enligt rektor på Hjalmar Strömerskolan, där den segregerade undervisningen bedrevs, separerade man kvinnorna från männen för att "komma i kontakt" med kvinnorna och förmedla den värdegrund man har i den svenska skolan. Detta skulle alltså uppnås genom att systematiskt diskriminera dem? Detta är en så grav logisk kullerbytta att det inte är undra på att folk förvirrats av det här fallet.
Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna verkade avgjort förvirrad när hon debatterade mot författaren Dilsa Demirbag Sten i söndags. Nog är det ett enormt märkligt argument att det skulle hjälpa till med integrationen av personer från andra kulturer och religioner att bete sig stick i stäv med den värdegrund som Sverige som sekulariserat samhälle utgår ifrån?
Bland annat fokuserade Linna på diskrimineringsombudsmannen som integrationsverktyg och verkade förvånad när Sten påpekade att det inte är DOs uppdrag, utan att upprätthålla grundlagen. Dags att sätta en arbetsbeskrivning i handen på Linna, låter det som.
Religionsfriheten kan aldrig vara absolut utanför den privata sfären: civil lagstiftning och institutionernas regelverk måste komma först.
"Det här är väldigt komplicerade ärenden" menar DO i debatten. Kanske är det häri problemet ligger. Alla ska behandlas lika, alltid. Det är faktiskt inte särskilt komplicerat.