Betygsglappet
svårt att rå på

"Klassrea", skriver Oliver Lilleås med stora svarta bokstäver på whiteboarden. Någon skrattar.
– Ska du sälja klassen?
Oliver lägger leende till ett "s" med pennan. Det är två timmar sedan lunch och lätt syrebrist i salen där klass 9B på Sandbäcksskolan har klassråd.
Matilda Wildmark skakar på sin uppräckta hand så att armbanden rasslar för att få uppmärksamhet.
– Ska vi betala inträdet till Universeum själva? undrar hon.
Till sist står det klart att klasskassan ska stå för inträde till Liseberg åt alla när de åker till Göteborg nästa termin.

Den här tiden varje måndagseftermiddag får högstadieeleverna fritt använda till planering, läxläsning eller att jobba med ämnen där de ligger efter. IUP-tiden infördes i fjor efter önskemål från elevrådet, berättar arbetslagsledaren Greger Sandell.
– Det är en konstant diskussion vad man ska göra åt resultaten. Vi försöker vrida och vända på det, titta under varje sten, säger han.

I våras gick 38 procent av Sandbäcksskolans nior ut grundskolan utan att ha fått behörighet till gymnasiet. Skolan hade lägst andel med godkänt i kärnämnena bland kommunens fyra högstadieskolor.
2008 uppmärksammades Sandbäcksskolan i riksmedia, när över hälften av niondeklassarna riskerade att bli obehöriga.
Efter att ha besökt kommunen i våras anmärkte Skolinspektionen på att elevernas resultat skiljer sig åt mellan de olika skolorna och krävde en förklaring.
En och en halv mil från Sandbäcksskolan, i den mindre orten Blentarp, har klass 9A just börjat dagens lektion i engelska.

Läraren Patty Jörwall visar foton av kända symboler för London och berättar om dem på sitt modersmål, amerikansk engelska.
– Engagerade föräldrar. Vi på skolan har också väldigt höga förväntningar på eleverna, säger hon när jag undrar vad som är speciellt med Storkskolan.
Sedan 2005 har skolan varje år haft fler elever som blivit gymnasiebehöriga än snittet i riket. 2007 kunde alla niorna som gick ut söka till ett nationellt program.
På Sandbäcksskolan är bilden den omvända, här halkar niorna konsekvent efter rikssnittet i antal behöriga. Storkskolans rektor Ingela Mårtensson tror att det kan ha betydelse att många Blentarpsbor pendlar till akademikertäta Lund.
– Men det är inte det enda, det handlar också om motivation. Det är en av våra viktigaste uppgifter, säger hon.

En fördel med Storkskolan är att den är liten, tycker hon. Här kan man följa varje elev och familj under många år. Det finns tid att sätta in insatser innan det är för sent.
– Alla lärarna har ansvar för det betyg som sätts i årskurs nio. Vi diskuterar ofta vad som är viktigt att uppnå i olika åldrar för att man senare ska klara målen, säger hon.
Emma Kroon, som går i 9A på Storkskolan, håller med.
– Jag tror att de har rätt bra koll på oss. Om någon behöver extra hjälp så skickar de ut den ur klassrummet direkt, så att den får sitta med en annan lärare, säger hon.
Klasskompisen Laurita Krisciunaite fick hjälp med svenska som andraspråk när hon flyttade till Blentarp från Litauen för sex år sedan.
– Jag slutade sedan, för jag behövde det inte så mycket, säger hon.
Varken hon eller Emma Kroon är oroliga för sina slutbetyg, som sätts nästa vår.

– Från sexan så har man hört att "nu har ni snart betyg". Man har fått skärpa sig från början, säger Emma Kroon.
Forskning visar att föräldrarnas utbildningsnivå har betydelse för hur barnen klarar sig i skolan. Den genomsnittliga Sjöbobon studerar färre år än snittet i riket.

Att de barn som har högskoleutbildade föräldrar oftare blir behöriga till gymnasiet märks tydligt på både Sandbäcksskolan och Storkskolan. Men det förklarar långt ifrån hela skillnaden mellan de två skolornas resultat. Även bland elever vars föräldrar har samma utbildningsnivå är det fler som går ut med godkänt i kärnämnena på Storkskolan än på Sandbäcksskolan. Skillnaden märks tydligast i gruppen med föräldrar som inte har studerat på högskolan.
När Skolinspektionen besökte Sandbäcksskolan i våras reagerade de på att så många av niorna blir obehöriga till gymnasiet, trots att avgångseleverna har hyfsat höga betyg i snitt.
Det tyder på att skolan är för dålig på att hjälpa dem som har svårt med skolarbetet, skriver myndigheten i sin rapport. Skillnader i resurser, som klasstorlek och lärartäthet, betyder mest för de elever som har det kämpigt, berättar Lena M Olsson, undervisningsråd på Skolverket.
– Det handlar också om hur skolan använder sina resurser. I vilken mån man är beredd att utforma undervisningen efter elevernas behov. Flexibilitet är en framgångsfaktor.

Skolan måste ta sitt ansvar för elever som halkar efter, menar hon. Det finns problem med att lägga över för mycket på hemmet, i form av läxor och hemuppgifter.
Matilda Wildmark och Remli Yusupov i klass 9B på Sandbäcksskolan vet många elever i andra klasser som struntar i skolan. Men i deras klass är det ingen som "skiter i det", berättar Matilda Wildmark på rasten efter klassrådet.
– Det hänger lite på ens föräldrar, om de sätter press på en. Men man måste göra det själv också. Hon vet inte vad hon vill bli i framtiden, men tänker söka till estetprogrammet med musikinriktning när hon ska börja gymnasiet.
Remli Yusupov vill gå ett studieförberedande program i Ystad.
– Jag har bara vissa saker kvar att öva på för att höja betygen, säger han.
Anna Lundquist, som är mentor för 9B, tror att det kommer att gå bra för klassen, eftersom de är ambitiösa.

I nästa mening säger hon att det är för många som har problem med matten.
– Vi är medvetna om det och kan plocka ut dem som behöver extrahjälp. Förutsättningarna finns, det är ingen brist på specialpedagoger. Men eleven måste gå den sista biten, säger kollegan Jenny Eriksson.
De två lärarna är överens om att elevernas inställning till skolan behöver förändras. Många som bor i centralorten har föräldrar med egna företag och det finns en gammal uppfattning att utbildning inte är så viktigt. Man kan alltid kan få jobb hos mamma eller pappa om det krisar.
Flera av niorna har också kompisar som går på IV-programmet, där elever med icke godkänt i kärnämnena kan läsa upp till gymnasiekompetens. Anna Lundquist önskar att det inte var så.
– De får höra att det är skönt på IV-programmet, för där slutar man klockan 12 på dagarna. Om man kunde bryta det, så att det blev ovanligt.