I början av 1980-talet var Dan Hylander tillsammans med Py Bäckman och Raj Montana Band kungar och åtskilliga är vi 60- och 70-talister som vuxit upp med låtar som Svart kaffe, Farväl till Katalonien och Skuggor i skymningen som soundtrack.
Höjdpunkten kom med "... om änglar och schakaler", som 1984 låg på andra plats på topplistan under flera höstveckor, endast slagen av soundtracket till "En tjej i rött", med bland annat Stevie Wonder.

Efter 1986 började det gå sämre. Plattorna sålde inte lika bra, Raj Montana Band splittrades och Dan Hylander fick inget gensvar för den musikaliska riktning han ville ta.
– Efter senaste plattan, 1994, bestämde jag mig för att i stället skriva och producera åt andra. Det var inte roligt att vara artist längre.
Han hade framgångar även i denna roll, men i takt med att skivbranschen förändrades blev det allt svårare att försörja sig på den.
– Den senaste produktionen jag gjorde var med Tomas Ledin. Kan man inte ens leva på det är det lika bra att lägga ner, säger han.
Sedan några år tillbaka bor Dan Hylander i Sydamerika och han trivs med att ha lagt ett rejält avstånd mellan sig och Sverige.
– Det känns bra att ha en reträttplats där man har rätt lite kontakt med Sverige. Man kommer bortom svensk debatt som är rätt irriterande. I brist på riktiga problem pratar man mycket skit. Och de riktiga problem som finns pratar man nästan inte alls om, säger han.

I höstas återvände han till Sverige och bildade sitt första nya band sedan Raj Montana Band, där bland annat Janne Bark, Ulf Lundells gamle parhäst, ingår. Bandet turnerade hela hösten, vintern och våren och har just nu lite paus innan man ger sig ut på en ny vända.
Mest spelar man gamla låtar och publiken har visat sig finnas kvar.
– Det finns en stomme, som består av 40-plussarna som vuxit upp med mina låtar men vi har en väldigt blandad publik. I takt med att intresset för oss ökat har det kommit allt fler yngre. Vi avslutade sommarturnén med två publikrekord.

Vilka är dina nya lyssnare?
– Det är nog barnen till dem som var fans på 80-talet som kommit till.

Vad tilltalar dem med din musik?
– Inte en aning. Men musikaliskt sett är den rätt tidlös och texterna kan nog tilltala en del yngre. Det jag skrev om på 70- och 80-talet, de problemen är i stort sett intakta eller till och med värre. Det är inte riktigt vad vi hade hoppats på, förstås.

Från sin position kan han jämföra den svenska musikscenen av i dag med för 30 år sedan. Till det som är sämre nu räknar han den hitfixering som råder.
– Och mycket har förstörts av hysteriska talangjakter, där du ska bedömas när du sjunger fem, sex olika genrer. Det finns nån slags konstigt breddtänkande i Sverige, att det skulle vara en styrka att vara bred. Tvärtom tror jag musiker mår bra av att vara fackidioter, säger han.
Men allt var inte bättre förr.
– Det finns jädrigt mycket tjejer som är bra, sedan gillar jag hela det unga gänget av låtskrivare.
Dan Hylander spelar i Hässleholms kulturhus den 22 oktober. Nya plattan hoppas han kunna släppa i början av nästa år.