De små tingens gud

Politisk retorik och strategi är bland det mest intressanta som finns. Det krävs bara ett eller två ord eller en obetänksam handling för att en god politisk idé ska få löjets skimmer, eller att man ska få bristande förtroende för en politiker.

Tänk bara om Sven-Otto Littorin svarat med ett bestämt och hörbart nej på frågan om han köpt sex i stället för att hans pressekreterare fått svara omständligt på politikerspråk. Han hade eventuellt varit minister än i dag.

Det krävdes bara några ord för att Lars Ohly skulle lyckas trivialisera debatten kring föräldraförsäkringen. Jag säger inte att han avsåg att göra det: det är det som är vanskligt med små ord och handlingar, att de får stora konsekvenser.
Sveriges samlade ömma bröstvårtor blev irriterade när Ohly menade att en bröstpump är boten på det intrikata problemet med föräldraförsäkring och jämställdhet.

De som tycker att föräldraförsäkringsdebatten är en frihetsfråga blev sura över att Ohly med en mening lyckades leda bort frågan om huruvida staten ska få styra hur medborgarna väljer att ta hand om sin barn till pingpong med bröstpumpsskämt. Irriterande och vi lär inte hitta tillbaka innan valet.

Det vore för övrigt befriande om Ohly någon gång ryckte på axlarna och konstaterade att det oförsiktiga språkbruket till trots så stod han för sin åsikt, så kunde debatten få handla om det i stället för pudlar.

Jag kommer aldrig mer att ha fullt förtroende för Beatrice Ask. Det handlar inte bara om att hon hade en dålig idé, men att hon inte hörde hur den lät varken före eller efter. Jag är inte övertygad om att Ask inte egentligen fortfarande tycker att det är en bra idé att skicka gredelina kuvert till personer som kanske köpt sex.

Vissa människor hör inte hur de själva låter, hur deras idéer kommer från en så liten och inskränkt sfär att det blir absurt och ibland lite farligt.

Ännu en onödig dyrkan av de små tingens gud är att SSU påstår sig vilja stämma MUF för varumärkesintrång, eftersom de kopierat den berömda knappen i form av en hand med texten "rör inte min kompis". På MUFs version står det "rör inte min statsminister". Det är inte SSU som ligger bakom knappen från början, den fanns även utomlands, så något varumärkesintrång lär det inte bli tal om.
Dessutom: är det någon som minns att SSU försökte upphovsrättsskydda namnet Alliansen, bara för att vara lite spexiga, sådär? Men när det gäller en knapp som skämtar med en gammal politisk kampanj är de alltså moraliskt upprörda. Det är vanligt inom det blocket att kalla sakpolitiska invändningar för hån eller Mobba Mona-kampanjer. Inte konstruktivt.

Egentligen är det väl inte särskilt konstruktivt för två politiker att sitta och skrika på varandra i tv som Maud Olofsson och Maria Wetterstrand gjorde häromdagen heller.
Men de skrek i alla fall om klimatpolitik och helt relevanta sakfrågor.
Skrik om ni måste, men skrik för all del om riktiga saker, vi ska snart välja vem som ska styra Sverige.