Förhören fortsätter

Vice chefsåklagare Göran Olsson börjar de fortsätta förhören med att fråga ut 24-åringen om dennes förehavanden den 7 januari, när han var ute och fiskade med sina kompisar vid Kullaberg. Han säger sig då inför en fisketävling ha fått tankarna om att ta kontakt med 64-åringen, eftersom han därifrån såg över till Hovs Hallar, och då blev påmind om deras tidigare prat om att låna båt.

Göran Olsson frågar om det inte hade varit smidigare att använda en av de många stulna båtar han ju hade liggande utanför Landskrona.

- Nä, för detta var ju också på grund av koljafisket, att det var mycket kolja utanför Helsingborg då. Fisketävlingen var i andra hand, menade 24-åringen.

Det blev fler fisketurer i trakterna i början av januari.

Åklagare Anna Broomé undrar varför han fiskade så mycket där uppe, om det var en anledning till kontakt.

- Lite grand såg jag det så. Jag var lite för feg för att ringa direkt och fråga om jag fick låna hans båt. Jag tyckte att jag då hade en förevändning att ta kontakt, säger 24-åringen.

Den 11 januari åkte han åter upp till Hovs Hallar för att besöka 64-åringen.

Göran Olsson påpekar att 24-åringens version om antalet besök nu avviker mycket från vad han sagt i polisförhör och den förra rättegången. Men 24-åringen tycker inte det är konstigt eftersom han då "inte kunna säga sanningen".

Anna Broomé läser högt från de första förhören, i mars 2007, när polisen sökte efter paret och 24-åringen visat sig ha deras bil och 64-åringens körkort.

Göran Olsson påpekar att mannens versioner om besök och överlämningar av fisk inte går ihop under den 8—11 januari.

Men 24-åringen vidhåller att allt förklaras av att han i den förra utredningen inte tyckte sig kunna säga sanningen, att det inte var "lämpligt".

- Exakt hur jag tänkte då vet jag inte. Jag visste ju att man skulle hitta fisk i frysen, sade han.

Mannen säger att han var bjuden på middag hemma hos 64-åringen och hans sambo klockan fem den 11 januari. Men han kom tidigare till Båstad, redan vid 15-tiden, åt middag på ett grillkök och gick sedan en promenad på stranden i Kattvik. När han tappar sin bilnyckel på stranden ringer han 64-åringen, som erbjuder sig att komma och hjälpa till. Det har börjat mörkna och 24-åringen använder sin pannlampa.

Den åtalade säger att 64-åringen kommer i sin bil i vilken hans sambo blir kvar.

24-åringen säger att han råkade skratta till när 64-åringen i sina trätofflor halkar på den steniga stranden. Den äldre mannen ska då ha blivit arg.

- Han knuffar mig med armen då ju. Det tar ju då i magtrakten, säger 24-åringen och berättar att han sedan knuffade tillbaka, att han själv blev irriterad.

- När jag knuffade till honom då så blev han förbannad som fan.

- Jag kallade honom för "idiotdjävel", det var hårda ord och svordomar, men inget jag kommer ihåg, säger den åtalade och säger att han själv fick motta flera hårda slag i huvudet och på axeln från 64-åringen, som slog med sin ficklampa.

- Man kan ju undra om du inte hade anledning att springa därifrån, frågar Göran Olsson och upprepar vad 24-åringen själv sagt sig ha på fötterna: rejäla fritidsskor på den steniga stranden.

Åklagaren påpekar att det handlade om en äldre man som han också var fysiskt överlägsen. Men 24-åringen svarar att 64-åringen inte var så svag och lika lång som honom själv, runt 1.90 meter.

När de båda står upp på stranden fäller han 64-åringen, berättar 24-åringen.

- Det var en ren impulsgrej, jag tryckte honom över mitt ben, säger han.

Efter pausen undrar åklagare Anna Broomé om 24-åringen inte hade något alternativ, exempelvis att ta sig därifrån.

- Rent teoretiskt ja, men det tänkte jag inte på. Det blev så att jag slog tillbaka, svarar han.

Göran Olsson fortsätter att pressa 24-åringen om skadorna efter slagsmålet, om han verkligen minns att han fått slag mot huvudet.

Han svarar att han inte minns konkret hur det var i situationen, men säger att han sedan hemma upptäckte ett sår i tinningen.

- Det måste ha varit efter hans ficklampa.

Göran Olsson undrar varför slagsmålet gick vidare med fortsatt ilska när 24-åringen satt grensle över den 64-åriga mannen och i stället kunde ha valt att sticka därifrån.

- Han slog med den här ficklampan ju, säger 24-åringen.

Åklagaren frågar om han uppfattade 64-åringen som ett hot.

- Jag minns inga direkta tankar från det här tillfället, säger 24-åringen.

Göran Olsson tar också upp frågan om varför mannen tar upp en sten och börjar slå — återigen i en situation där han kunde ha valt att sticka därifrån.

- Det var en ren impulshandling, det var ju adrenalin och ilska.

24-åringen säger att han inte uppfattade om 64-åringen blev medvetslös av det första slaget mot huvudet.

- Det är självklart att han förlorade medvetandet med tanke på hur det gick.

Anna Broomé frågar om han inte ens nu, efter första slaget med stenen, övervägde att dra sig ur situationen.

- Den tanken fanns ju inte där då, svarar mannen.

Göran Olsson ifrågasätter de få skadorna han själv har och frågar hur hotad han verkligen då känt sig, med tanke på att det påstås vara en nödvärnssituation.

- Hotad kände jag mig i början av slagsmålet. Men jag vet inte vad nödvärn är juridiskt utan det är ju något som advokaten fört fram. Min åsikt om nödvärn spelar väl ingen roll, svarar den åtalade.

Rätten håller nu paus till klockan 13.30.

Efter lunchuppehållet tar åklagare Anna Broomé över och frågar om situationen när han efteråt även slår mot den 58-åriga kvinnan.

- Någon börjar slita och dra bakifrån, säger 24-åringen och berättar hur han då slår även mot denna person.

Anna Broomé undrar om han visste att det var just den 58-åriga kvinnan han slog.

- Jag är inte säker på om jag hann uppfatta det innan slaget, det var ju mörkt, säger 24-åringen.

Han beskriver att han uppfattar sig attackerad, att någon sliter och drar i honom, i hans jacka, men är osäker på vad som sades.

- Det var ju skrik och så. Antagligen ville hon ha bort mig från NN (64-åringens namn), svarar 24-åringen.

Något vapen uppfattade han inte att kvinnan hade.

- Sinnet hade runnit över och jag uppfattade det som ett hot riktat mot mig. När jag snurrade runt där visste jag inte om hon hade något tillhygge.