På fredag 24 september är det Skandinavienpremiär på Spamalot, en premiär som redan nu har väckt stort intresse. Och förmodligen var nerverna lite extra spända inför gårdagens första publikrepetition, då Eric Idle själv satt i salongen. Tidigare på dagen mötte han Skånepressen och svarade på frågor om såväl musikalen som den legendariska humorgruppen.

Monty Pythons unika framgång berodde i mångt och mycket på att medlemmarna var tajta och litade på varandra, menar Eric Idle. De jobbade tillsammans i 14 år.
– Det är många år för ett pojkgäng, säger Eric Idle. Men vi jobbade bra tillsammans, vi blev bättre av att själva framföra det material som vi själva skrev. Dessutom hade vi alltid egna projekt på gång.
Att en del av det Python-materialet återvinns finner Idle inte så underligt.
– Det är bra skrivet, roligt skrivet. Det kan få en andra chans.

Musikal Spamalot, som är baserad på filmen Monty Python and the Holy Grail kom till eftersom Eric Idle fastnat för musikalkomedin genom ett tidigare projekt och var på jakt efter något annat att sätta tänderna i.
– Jag åkte till Mel Brooks och frågade om vi inte skulle göra något på The Producers, men han var inte intresserad då, säger Eric Idle med ett smil som gör att man inte riktigt vet om han menar allvar eller inte. Men så kom jag på att The Grail skulle vara ett passande ämne och visst, historien passade bra in i komediformen så det blev snart grönt ljus från producenterna.

Musikalen hade sitt uruppförande i Chicago 2004. Eric Idle är gift med en kvinna därifrån och menar att Chicagoborna är de svåraste som finns att få att skratta. Att dra i gång musikalen där skulle alltså vara en riktig utmaning.
– Om vi lyckades få dem att skratta skulle vi få alla att skratta, säger han.

Varför döpte ni musikalen till Spamalot?
– Vi ville ha något annorlunda och det här kommer från versen "We eat ham and jam and spam a lot". Camelot kunde vi ju inte ha.

Eric Idle är uppenbarligen förtjust i musikalen och har sett den inte bara på engelska utan även på ungerska och spanska. Det funkar bra det också, tycker han.
– Musikalen har ett hjärta som publiken förstår. Det finns romantik i den och det är inte alls Monty Python. Det finns en kvinnlig roll. Först var min tanke bara att få in en bra sångroll. Vi (John DuPrez är medkompositör) skrev många musiknummer. Always look on the bright side of life finns med för att den sätter tonen.

Spamalot lockar förstås Monty Python-fantaster. Men en viktig punkt i skapandet av musikalen var att den skulle passa övrig publik också.
– Python-folket kommer ändå. Det viktigaste med Spamalot är att det är en pjäs med musik. Den har en handling och den har ett budskap. Att
Grahlen alltid finns i människors hjärtan och sinnen.
Om någon annan i humorgruppen gjort en musikal av The Holy Grail hade det blivit något annat. Kanske en splatterkomedi med mycket blod.
– Alla har varit väldigt generösa, säger Eric Idle.

Har ni några andra projekt på gång?
– Alltid. Vi satte upp Not the Messiah, baserad på Life of Brian på Albert Hall i London förra hösten för att fira 40-årsjubileet. John och jag brukar säga att om vi inte lät motgångarna stoppa oss, så ska vi inte låta framgången stoppa oss heller.