Frågan om hur Sverigedemokraternas vågmästarställning i riksdagen ska hanteras är en het potatis. Dock inte riktigt så het som det vill göras gällande.
I Sverige har vi unikt starka möjligheter för minoritetsregeringar att regera och ordningen har förstärkts i spåren av krisen på 1990-talet. Faktum är att de allra flesta av Socialdemokraternas regeringsår varit i minoritet. De starka möjligheterna för en minoritetsregering att styra landet försvagar Sverigedemokraternas vågmästarställning.
Bäst hade naturligtvis varit om partiet inte fått den rollen alls men med det rådande systemet kan skadan begränsas. Ordningen är, i motsats till ute i kommunerna, att det inte räcker med att rösta emot en budget. Det måste finnas ett motalternativ som samlar en övervikt. Så att få igenom en budget skall inte vara några problem då det skulle betyda att de rödgröna och Sverigedemokraterna skulle behöva rösta för samma motförslag.
Annat är det med andra förslag. De kan fällas genom att bara rösta emot. Men även detta är rätt mycket pappersexercis. På riktigt borde regeringen Reinfeldt ha goda möjligheter att kunna bedriva sin politik utan att SD kan spela på sin vågmästarställning. För i många frågor lär rimligen SD ha en uppfattning, de rödgröna en annan och regeringen en tredje. I ett sådant läge vinner regeringen som är det största blocket.

I de fall regeringen ska fällas krävs alltså SD gör gemensam sak med de rödgröna. Otänkbart med tanke på de kategoriska uttalanden de rödgröna gjort. Om de rödgröna menar allvar med sina ord om att inte ge SD inflytande då tar de också ansvar och ser till att inte fälla regeringen i enskilda sakfrågor med hjälp av Sverigedemokraterna.Johan Hammarqvist