Förr hörde det till god sed att de ledande politikerna på den förlorande sidan i ett riksdagsval gratulerade vinnarna. Även om det skedde med blandade känslor så var det en oskriven regel, att man helt enkelt visar lite anständig hyfs.
Jag minns inte i nuläget när den traditionen bröts. Men att det gjorts var så ytterst tydligt på valnatten. Dock bara här i Sverige.
Se på USA. Därframträder alltid den besegrade presidentkandidaten på natten och gratulerar sin motståndare och erkänner sig besegrad. Sådan normal umängeston tror jag är bra för att upprätthålla respekten för politikerna, ungefär som det är i sportens värld när hockeylagen ställer upp sig i led och handhälsar efter även hårda matcher eller fotbollsspelare kramar om varandra och byter tröjor.
Miljöpartiets språkrör och Vänsterpartiledaren Lars Ohlys dåliga humör på valnatten och politiska utfall blev förhoppningsvis en bumerang som slår tillbaks mot deras partier. De uppträdde omoget som dåliga förlorare gör. Mona Sahlin visade sig huvudet högre än dessa som höll en anständig ton i nederlagets stund.
Politikerföraktet är utbrett i vårt land. Det är också en av många förklaringar till Sverigedemokraternas framgångar. Från omvärlden har vi sett hur högerpopulistiska partier stått för verbala förlöpningar både mot politiska motståndare och olika invandrargrupper. Om människor nu ser hur etablerade politiker sänker sig till gatuslagsnivå och Sverigedemokrater håller en anständig ton spelar man dessa i händerna.
@Byli.8.init:Lars J Eriksson