Emma Ribbing och Khamlane Halsackda är Dansstationens studiokoreografer i år. Efter att ha dansat tillsammans i London under i början av 2000-talet sammanstrålade de 2008 i Malmö där de gemensamt verkar för att sprida internationell danskonst i Sydsverige och Europa. AliAs är deras andra gemensamma projekt och ett samarbete med ljuddesigner Silas Bieri.

Koreografduon arbetar mycket med ungdomar och just den här gången alltså med A-gruppen på Norrängskolan i Hässleholm.
– Det är speciellt intressant eftersom det i dansen finns autistiska uttryckssätt, precis som i alla konstformer. Det är något vi alla känner igen, det finns naturligt i kroppens sätt att uttrycka sig, säger Emma Ribbing.
A-gruppen har fungerat som Ribbing/Halsackdas främsta dramatiker när koreograferna utforskat olika sätt att gå in i sig själv.
– Självupptagenhet ses som normalt i många sociala sammanhang. För andra människor blir det en diagnos som kan stämpla dem för resten av livet. Det är viktigt att se vår dans ur deras perspektiv, säger Emma Ribbing.

På scenen "fastnar" dansaren i t-tröjan hon ska ta av. I en scen sitter dansarna i en flod av vita A4-ark, tar upp och undersöker fokuserat ett och ett.
– Verket är fullt av metaforer, som det här pappret, säger Khamlane Halsackda och håller upp ett tomt A4. Inga ord, ingen penna. Man sade till oss att autister inte förstår metaforer, men det gjorde de.

Ett A4 kan kanske vara en sinnebild av omvärldens fyrkantighet.
– Allting ska vara i A4-format, säger Emma Ribbing. Alla förväntar sig den formen.

Ni har arbetat länge med projektet?
– Ja, det är viktigt att ha en riktig process. Idén är att skapa en bit och sedan ha ett avbrott så att man får perspektiv. Vi har också en blogg där folk kan följa arbetet. Det har verkligen varit som en resa, säger Khamlane Halsackda.

Publiken har redan kunnat nosa på verket. På Malmöfestivalen visade Emma Ribbing och Khamlane Halsackda ett utdrag ur sin kommande föreställning och fick god respons.
– Vi blev välkomnade, det var rörande. Det var intressant att få ett intresse från publiken, från många som inte brukar gå på teatern. De små barnen tyckte mycket om det vi gjorde, de dansade med oss och drog sina t-shirts över huvudet som vi gör, säger Khamlane Halsackda.

Att dans är svårt att förstå får koreografduon ofta höra. Det har blivit vanligt i dansföreställningar att ta till en text eller någon form av förklaring. Något Ribbing/Khamlane tycker förfelar sitt syfte.
– Underskatta aldrig människors fantasi. Dans är en mycket kraftfull uttrycksform, säger Emma Ribbing. Det är därför vi vill jobba med ungdomar.

Det är då det börjar, man kan associera till en känsla direkt, det behövs ingen intellektuell tolkning.
– Vi vill uppmuntra människor att ta vad vi ger dem och tolka det på sitt eget sätt, säger Khamlane Halsackda.