Det är inte lätt att göra sig ett namn. Inte minst när det man har redan är upptaget.
Den som googlar Emma Andersson får först plöja sida efter sida med äventyrssåpor, hockeyfruar och silikonbröst. Men sen kommer hon. Författaren Emma Andersson.
Första sidan som sökmotorn presenterar är Svensk Bokhandels presentation av debutanten och hennes bok "Där drömmar blir till".

Förlaget ringde Emma Andersson för nästan ett år sedan och sa att de ville ge ut hennes bok. De var imponerade av hennes historia, hennes språk och att hon som var så ung kunde beröra så.
– Jag tror inte jag sa någonting vettigt under hela det telefonsamtalet, skrattar Emma Andersson där hon sitter i Bergagymnasiets lärarrum med den nytryckta boken i knäet.
– Det var bara så sjukt. Det största som någonsin hänt mig.

Hon är tillbaka där sagan tog form.
Visserligen fanns det en berättelse och ett råmanus till en ungdomsbok i fantasygenren redan innan det där sista läsåret inför studenten. Men det var skrivet för byrålådan och egentligen inte alls menat som någonting mer än en passion.
– Men när jag skulle välja specialarbete bestämde jag mig för att ge skrivandet en chans för att se om min berättelse kunde bli en bok, säger hon.

Svenskläraren Stig-Lennart Godin blev hennes handledare. Han förringar sin insats till att läsa och flytta några kommatecken men Emma Andersson säger sig vara honom ett stort tack skyldig.
– Det var ett stort steg att ta, att låta någon läsa det jag hade skrivit, säger hon och beskriver samarbetet dem emellan som gott.

På Godins uppmaning vågade hon också skicka sitt manus till Opal förlag som nu ser till att hon kan bli läst av fler. Och nu ser hon fram emot det.
– Ja, nu längtar jag tills dess att böckerna finns ute i bokhandel och på bibliotek så att jag kan få veta vad mina vänner och min familj tycker.

Ett av de allra första exemplaren av "Där drömmar blir till" ligger på Stig-Lennart Godins skrivbord. Dedikerad och klar. Ännu oläst i sin slutgiltiga form.
Han lobbar nu för att plocka tillbaka Emma till Bergagymnasiet som föreläsare och att hennes bok köps in i en klassuppsättning.
– Varje år har vi någon eller några som väljer att skriva skönlitterärt i sitt projektarbete. Och jag imponeras varje gång över hur mycket begåvning det finns bland våra ungdomar, säger han med ett särskilt gott öga till Emma Andersson, den enda eleven hittills som lyckats förvandla sitt projektarbete till en utgiven roman.
– Det är nu det börjar, säger han och uppmanar henne att hajpa sig själv. Att göra sig ett namn.
– Men det hade klart varit lättare om du hade hetat någonting annat.