En generation unga schlagersångerskor, samtliga födda under andra halvan av 1930-talet, stormade fram i kölvattnet efter televisionens och vinylskivornas genombrott med Barbro Lill-Babs Svensson, Anita Lindblom och Siw Malmkvist som de mest populära.

De tre trallande jäntorna utökades snart med Britt Damberg och de något yngre Lill Lindfors och Ann Louise Hansson. Det fanns schlagersjungande herrar också men Gunnar Wiklund, Carli Tornehave, Lasse Lönndahl och Umberto Marcato ägde inte tjejernas strålglans.

Gemensamt för de berömda schlagersångerskorna var att de kom från enkla förhållanden, ofta arbetarklass, att de snart utvecklades till något mer och gjorde karriär i musikaler, krogshower, film och tv. Deras popularitet stärktes av igenkänningsfaktorn. Folkhemsdöttrar med karriärsug lärde sig att är du snygg, kan sjunga och har tur stavas framtiden berömmelse.

Men ingen av sångerskorna hade ett så proletärt ursprung som Siw Malmkvist. Hon växte upp i en niobarnsfamilj i Borstahusen i Landskrona. Hennes föräldrar hade tidigare varit statare och när Siw föddes var fadern lantarbetare. Hennes mor hade kvar sysslan att mjölka 25-30 "ko-rakor" (Siws benämning) varje morgon, berättar den debuterande författarinnan Siw Malmkvist i sin nyutkomna memoarbok Tunna skivor av mig (Norstedts förlag).

Ingen lyckades heller lämna efter sig så många låtar med så lång överlevnad som Siw Malmkvist. Tunna skivor, Slit och släng, Mamma är lik sin mamma, Flickor bak i bilen och Jazzbacillen lever fortfarande inte bara för nostalgins skull utan för att de äger hög kvalitet med schlagermått mätt. Men Siw avskydde till en början sin kanske mest klassiska succélåt, Tunna skivor.

"Den lät som en Frälsis-låt och jag kunde alls inte förstå varför jag skulle spela in den. Lennart Hyland sa aldrig i livet när jag skulle sjunga den i hans program. Han tyckte texten var fruktansvärd."

Hennes närmaste omgivning hade också synpunkter på en annan klassisk Siwan-låt. Det var dottern Tove som tyckte att Mamma är lik sin mamma inte längre passade i ett jämställt Sverige. Karlarna är inte längre sådana, förklarade dottern.

Starten på Siws karriär känns osannolik i en tid då man ser med vilket allvar dagens ungdomar investerar sig själva i tv 4:s Idolprogram. Hon sjöng med kända orkestrar som Arne Domnérus, Bernt Egerbladh och olika Nalenorkestrar men mest som en festlig grej eftersom hon hade annan typ av arbete bredvid.

På hösten 1958 kontaktades hon av skivbolaget Metronome för att ersätta Alice Babs som flyttat till konkurrenten Decca. Sedan följde Melodifestivalen och Augustin. Resten är nöjeshistoria.

Siw Malmkvist som fått en gammaldags uppfostran med söndagsskola och respekt för kristna värden kände under hela sin aktiva karriär motvilja mot alkohol och kändis-flams. Hellre än att mingla i baren satt hon på hotellrummet med en bok eller sitt kära korsord.
"Jag var nog en ganska trist typ", erkänner hon.

Hon nämner sina arbetskamrater och kolleger i mestadels älskvärda ordalag. Någon konflikt spelades upp med den stingslige Stig Järrel men det berodde mest på ett missförstånd i pressen. Av Lennart Hylands riksbekanta självtillräcklighet och alkoholproblem märkte hon inget. Ryktet att hon skulle haft en kärlekshistoria med den 17 år äldre medielegenden Hyland dementerar hon eftertryckligt.

Efter sången ägnar Siw sin kreativitet åt måleri. Som memoarförfattare är hon rakt på sak i sitt språk och osofistikerad på ett sätt som hon måste vara ensam om i en yrkeskategori som haft scen och salong som livslång arbetsmiljö.

Riktigt rolig och underhållande i sitt direkta tilltal blir hon när hon beskriver sin Bullerby-liknande barndom hemma i Landskrona. Paradiset var kolonin i Bjärnum med den goa matmamman Nelly och med bad i insjön. Sedan dess tycker hon att varje inlandsidyll med sjö och skog "luktar Bjärnum".

Trots att hon som vuxen utvecklade en fenomenal känsla för andra språk gick hon aldrig mer än i sjuårig folkskola. Det blev en livssorg för henne att hon aldrig förunnades ta studentexamen. Men den vita mössan var inte lättåtkomlig för barn i den tidens fattigfamiljer. Siws mamma kom från Lönsboda och hette Lind som flicka.

Anfadern på mödernet var indelte soldaten Johan Hindric Hagman i Tomaboda som sades vara begåvad med utomordentlig sångröst. Det var också hans hustru, Siws mormors mormor, Kjerstin.
Så visst kan äpplet falla länge men till sist landar det alltid nära trädet.