De nöjer sig inte med att demonstrera för att väcka uppmärksamhet för sin sak. De nöjer sig inte med att uppvakta politiker eller på annat sätt propagera för sina ståndpunkter. Istället går de utan för lagens råmärken. Exemplen är många där även hot mot människor inom bland annat pälsdjursbranschen är en arbetsmetod.

Bara de senaste dagarna har två minkfarmar i Småland utsatts för attentat där aktivister klippt upp burar och släppt ut tusentals minkar. Allt naturligtvis för att orsaka så stor ekonomisk skada för minkfarmarna som möjligt. I vågskålen ligger också viljan att sprida osäkerhet hos de farmare som inte drabbats vid de aktuella tillfällena. De ekonomiska förlusterna är direkta (merarbete, förlorade pälsar med mera) såväl som indirekta (höjda försäkringskostnader, ökad bevakning och så vidare) och ett utstuderat sätt att få sin vilja igenom på annat sätt än de demokratiska.
Djurrättsaktivisterna ägnar heller ingen tanke åt att de orsakar lidande för djuren som släppts ut.

En levande debatt om den svenska djurhållningen är välkommen. Djur som hålls av människan ska ha det bra oavsett det är för livsmedelsproduktion, pälsuppfödning eller som sällskap. Sverige har också en av världens strängaste djurskyddslagar för att tillgodose detta. Därtill ett utbyggt kontrollsystem för att se till att lagen efterföljs. Det finns alltid möjligheter till förbättringar men dessa uppnås inte genom att militanta djurrättsaktivister härjar runt hos grisbönder, minkfarmar och grosshandlare.
För i grund och botten är djurrättsaktivisterna faktiskt ute efter att helt förbjuda, inte att förbättra.