Bob Hansson är en inställd abort, som föddes på en färja på väg till Sverige med navelsträngen virad två varv runt halsen. En helt följdriktig start för en poet, författare, estradör och nu senast seriefigur och kärleksapostel med glatt humör och fallenhet för galna upptåg i svt:s Babel.
Det där med inställd abort vet jag ju inte om det stämmer, men han skriver i alla fall om det i sin nya roman Vips blev det liv, där han blandar det självbiografiska med det fabulerade, sant och osant till en oförutsägbar, rättfram, vild och rolig berättelse med både djupa och allvarliga förtecken. Det handlar mycket om allas vårt beroende av varandra och vår längtan efter kärlek.

Hansson sitter i trädgården till ett rött litet torp i Småland och läser om jordens undergång i Andreas Malms Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu är det för sent. Statistik, fakta och siffror talar sitt tydligt skrämmande språk om växthuseffekt och global uppvärmning. Samtidigt funderar Hansson över livets ursprung och vilket mirakel det är att vi finns till. Han förundras över den vindlande bana som slumpen tagit för att vi ska bli till och berättar om hur det startade med att blåalgen uppfann livet.

Det kan man kalla för att börja från början. Men det är faktiskt bara ett sidospår till den egentliga historien om Robert Hansson som visserligen inteföds förrän i slutet av boken på sidan 337, men som jag dessförinnan fått följa på hans resa till Indien. Dit åker han för att försöka lära sig att tycka om sig själv efter att han gång på gång blivit övergiven av kvinnor. Så han söker efter sig själv! Och han finner sig. Dessutom berättar han släktens närmaste historia som ett tillfälligheternas spel där brickorna efterhand faller på plats och kulmen nås med hans egen födsel, som sånär höll på att gå om intet.

Historien kränger än hit än dit i tid och rum. Och det är bara att hänga med i alla turer mellan grisfarmen i Skåne, kriget i Finland, mötet med gurun Baba Baba på Himalayas sluttning och en helt obetalbar kärleksakt där à la Fellini, plus några avstickare till Skövde, Irak, Syrien och Stenungsund. Det är en delvis hisnande färd Hansson tar oss med på, där dråpligheterna står som spön i backen men där det farsartade ofta helt plötsligt vänds till sin motsats.
Det svänger gott om Hansson.