Utredningen börjar med att konstatera att brandorsaken inte gått att fastställa. Men det är egentligen mest en formell skrivning.
I själva verket finns det inget som tyder på något annat än att branden skulle vara anlagd.
Elen var urkopplad och inga aktiviteter pågick i byggnaden när den tog fyr cirka 01.20 natten till den 10 juni.
– Eftersom ingen har sett någon sätta eld kan vi inte fastställa att den är anlagd. Men vi har inte kunnat hitta någon alternativ förklaring, förklarar Bertil Nilsson, brandingenjören som gjort utredningen.

Anmärkningsvärt är det våldsamma brandförloppet. Från det att larmet kom in 01.25 till dess att taket rasade in gick det bara 35 minuter – mycket snabbare än normalt.
Förklaringen ligger i de 15 ton cellplastisolering som fanns uppe på taket, som var under renovering. Troligtvis var det där branden anlades.

Cellplasten tar enkelt eld och utvecklar snabbt en brand med mycket höga temperaturer. Enegerivärdet kan jämföras med bensin.
– Allt som behövs är att tända en tändsticka och lägga den ovanpå så tar det fyr. Cellplasten är billig och har högt isoleringsvärde, men den är inte bra ur brandsäkerhetssynpunkt. Vi kommer att skicka den här utredningen till Boverket, säger Bertil Nilsson.
Extra fort gick det eftersom elden fick syre underifrån, via luftkanaler som uppstått när vindskivorna plockats bort under renoveringen.

Om vanlig isolering, typ stenull, i stället använts hade gärningsmännen inte lyckats få fyr, inte på taket i alla fall.
– Då hade det aldrig hänt. Den typen av isolering går inte att sätta eld på, säger Bertil Nilsson som tycker att valet av isoleringsmaterial är något kommunen bör tänka på vid alla större ombyggnader i fortsättningen.
– Vi har tyvärr sett flera liknande exempel uppåt landet.

Ytterligare en faktor bidrog till den förödande branden: det saknades en fungerande brandcellsindelning.
Byggnaden består av två brandceller - en för bowlinghallsdelen och en för resten. Men spärren däremellan var satt ur funktion efter att taket till bowlinghallsdelen lades om för ett antal år sedan.
Branden kunde därför sprida sig snabbare än den annars hade gjort.
Frågan är om en fungerande brandcellsindelning hade kunnat rädda någon del av anläggningen.
– Det är svårt att svara på, men det hade i alla fall inte blivit sämre, säger Bertil Nilsson.