Lokalerna på Vipeholm lever inte upp till Arbetsmiljöverkets krav, därför måste hospisplatserna flyttas innan de nya lokalerna på Sankt Lars området står färdiga. Beskedet kom som en chock för personalen på Lunds hospis som hållts utanför beslutsprocessen.

Men under onsdagen hölls ett samverkansmöte med Mona Ridderheim, klinikchef på Skånes onkologiska klinik.
Där fick personalen information om att klinikchefen är villig att arbeta för att patienterna ska få vårdas på samma enhet i stället för att delas upp mellan olika avdelningar i Malmö och Lund.

Ingen ultimat lösning enligt personalen, som vill kunna erbjuda patienterna enkelrum, men som sätter stort värde på att gruppen hålls ihop.
– Om det är omöjligt att vi är kvar på Vipeholm är det den minst dåliga lösningen. Delar man upp patienterna mellan Malmö och Lund splittras personalgruppen och en unik kompetens går förlorad, säger Lena Carlsson, specialistsjuksköterska i onkologi och palliativ vård på Lunds hospis.

Majoriteten av patienterna som vårdas på hospis har obotlig cancer. Personalen har specialistutbildning och mångårig arbetserfarenhet av palliativ vård. I nuläget är trycket på Lunds hospis stort.
De som får en plats har ofta svåra symtom och en komplicerad social situation. Flera patienter är småbarnsföräldrar.

– Vi har många unga patienter med småbarn som vill ha familjen omkring sig. Det är problematiskt om man vårdas på sjukhus, säger Lena Carlsson.
Men hon är inte förvånad över att det är hospisverksamheten som drabbas under besparingstider.
– Palliativa patienter och deras familjer är en tyst grupp som har svårt att göra sin stämma hörd. Arbetsmiljöproblemen har diskuterats under tre års tid och ingenting har gjorts åt lokalerna. Plötsligt får vi bara reda på att vi ska flytta, säger hon.

Nu har personalen tappat förtroende för sjukhusledningen och de tvivlar på löftet om att ett nytt hospis ska stå färdigt 2012. Planerna om ett så kallat ASIH-team, som ger avancerad sjukvård i hemmet, menar de har funnits länge.
– Det pratades om expansion och ASIH-team redan för tio år sedan när jag började här men ledningen har låtit bli att ta tag i saken, säger Lena Carlsson.

Frågetecken finns också kring vad som händer de 20-tal patienter som bor hemma men som hospis har medicinskt ansvar för.
– Det är många frågor kring hur verksamheten ska bedrivas som vi fortfarande inte har något svar på, säger Lena Carlsson.

Hon ser själv fram emot att verksamheten ska utvidgas till fler platser när de nya lokalerna står färdiga men vill se en lösning där patienterna inte kommer i kläm.
– Våra patienter är döende och har inte möjlighet att unna sig lyxen att se fram emot ett nytt hospis om ett par år, säger hon.