Emma Pilipon är verksam i Malmö och har synts på Lilith Performance Studio tidigare, senast när hon 2008 svepte in som Britney Spears omgärdad av paparazzi för att – besöka toaletten och gå ut igen. I "No fate", som representerar mycket av det hon jobbat med de senaste fem åren, har hon destillerat ut en egen mainstreamvärld ur den amerikanska populärkulturen.
– Den gemensamma nämnaren i det här verket är att jag har jobbat med amerikansk film, berättar Emma Pilipon.

Bland de filmer och tv-serier hon inspirerats av finns True blood, Legally Blonde och många High school-filmer.
I fyra rum återfinns fyra unga kvinnor, som alla väntar på, längtar efter, eller aktivt försöker nå någonting "bättre". Där är den lyckade tjejen som leder ett tävlingsprogram, ständigt leende. Hon har ett bra jobb men hon kan ta sig längre upp. I det andra rummet finns tonåringen på gränsen mellan flicka och kvinna, som upplever ett omvälvande ögonblick. En sekvens inspirerad av människor i förändring, som man så ofta ser i amerikanska ungdomsfilmer. I det tredje rummet finns den unga kvinnan som systematiskt söker efter något mer i självhjälpsböcker och på internet. Trots att hon har allt, har hon ett tomrum i själen att fylla och hon är helt inriktad på att ta sig dit hon vill. Hon studerar, hon har affirmationer på små lappar som hon noggrant sorterar. I det fjärde rummet, inrett som en amerikansk bar i jultid, återfinns Emma Pilipon själv.

– Min karaktär är en actress-waitress, som man ofta ser i amerikanska filmer. Hon väntar fortfarande på sin stora break-through, trots att hon stått i baren i många år nu och blivit ganska mycket äldre. Men hon är i alla fall stjärnan i baren.
I barens tv-apparat rullar ett klipp ur Terminator 2 med hjältinnan Sarah Connor. Emma Pilipons performancetitel, "No fate", är hämtad från filmen. "No fate but what we make" syftar på att inget är förutbestämt av ödet.

– Det handlar om att ta tag i sitt liv. Om man vill något, som Connor i filmen, då tar man tag i det, säger Emma Pilipon.

Inredningen i de fyra rummen är detaljrik och varje detalj är viktig och har en historia. Detaljerna skapar ett lager till.
– I baren finns egna minnen och som jag själv samlat när jag jobbade i en bar, berättar Emma Pilipon.

Det finns en motsägelse i hela den populärkultur som går ut på förvandling och förbättring av oss själva.
– Självhjälpsböcker går ut på att försöka bli bättre. Men det står också alltid att vi är bra som vi är.

Och jakten på att hamna i rampljuset, här personifierad av tv-tävlingsledaren och servitrisen-skådespelaren har också en baksida.
– Vad händer när ljuset släcks, finns man då?

"No fate" visas i en tre timmar lång sekvens, som i sig består av kortare loopar. Mönster som upprepas och återupprepas.
– Det är som en favoritklipp av en film som går, man får se in i fyra olika världar och komma nära i deras liv. Som att titta in hos grannen, säger Elin Lundgren, konstnärlig ledare på Lilith Performance Studio.